Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1850, sida 1

—ä —U— — — upptagandet af ett län i England. Och jag såger att dessa penningar, som nu hålla på att anskaffas medelst ett lån, år just hvad som utgifvits för att skåra struparne af oskyldiga menniskor i Ungern, ödelågga deras byar och krånka deras qvinnor, liksom om de blifvit utlånade, innan en enda soldat antrådt sin marsch. (Håga bravorop.) Jag såger i detta fall, hvad jag sade då det var fråga om österrikiska lånet, att det icke gör någon skillnad, om penningarne utlånas något förut eller något efteråt. Operationerne voro baserade på det förvåntade lånet i England, och fördenskull framstå de engelska kapitalister, hvilka slåppa till sina penningar, som befråmjare af dessa kontinentaldespoters brott och grymheter. (Bravo.) Sådana åro de åndamål, och icke jernvågar, för hvilka penningarne behöfvas; och såger man oss att emedan lånet ger 5 procent vi icke få fråga efter syftet för hvilket det upptages; så kan jag endast svara, att om en man har rått att draga all den profit han har af sina penningar utan att fråga efter medlen, så var det hårom dagen en gammal ansedd man, som vid en domstol hår i London blef dömd till 12 månaders fångelse med hårdt arbete, endast för det han hållit vissa skåndliga hus, hvilka årligen renderat honom 20 procent på hans penningar. (Munterhet.) Det år fullkomligt såkert, att denne man kan trösta sig i sitt fångelse med den tankan att hans uppförande var fullkomligt dfverensståmmande med den nya moral, som nyss blifvit införd i City. (Hör, hör, och bravorop.) Men jag råknar icke mycket på moraliska band. Jag anser mera kunna utråttas genom att vådja till sjelfinteresset och visa hvad risk det år att deltaga i dessa lån. Hvem skulle vilja låna penningar till en oansvarig despot, som aldrig publicerar några råkenskaper öfver sina inkomster eller utgifter? (Hör, hör.) Jag såg igenom Almanach de Gotha, i tanka att der finna några spår till Rysslands inkomster och utgifter. Det fanns något mer eller mindre i detta hånseende betråffande hvarje annan stat, men når jag kom till Ryssland, fann jag dessa uttryck: Vi beklaga, att vi sakna hvarje underråtttese om Rysslands utgifter. och inkomster. Det år således nedlåggandet af kapitaler i ett lån till detta land, som anses för godt i London, endast emedan låntagaren bor 1000 hårifrån. Huru skulle en man, hvars affårer befunno sig i denna stållning, men hvilken var bosatt i England, blifva emottagen, om han försökte att låna penningar? Detta år min första invåndning. Min nåsta invåndning består deri, att ni lånar penninger till en monark, hvars thron hvilar på de mest brånnbara elementer i Europa. (Hör, hör.) Kejsaren af Ryssland år den ende monark i verlden, som regerar öfver hvita slafvar — 20 mill. trålar som köpas och såljas med jorden. (Hör, hör.) Tånker ni, att detta år en såker stållning i nuvarande tid?. Frihetsiderna hafva i århundraden framskridit från vester till öster och slafveri och tråldom hafva försvunnit för tidsandan, tills den gjorde halt vid Rysslands grånser. Tror ni, att den skall stanna der långe i dessa ångbåtens, jernvågens och telegrasens dagar? utsigter har ni för ett lån, i håndelse af en revolution i Ryssland? Hvad skall