Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1850, sida 1

hår upptäcka. Floras tåcka barn åro icke från dessa tarsliga rum uteslutna; men de upptaga icke några granna postlins-eller kristallvaser; de inneslutas i oslipade glas af inhemsk tillverkning. Den innanföre belågna sångkammaren år så liten, att endast den hvita sparlakanssången, tvenne hörnskåp för gummans böcker, en chiffonier, ett bord, en såtölj och den lilla kåsösen deruti kunna rymmas. Hon, som önskade att hår framlefva sina återstående dagar, synes mårkbart förfallen. Den gulnade hyn, de insjunkna, men ånnu uttrycksfulla ögonen, med djupa kringliggande veck, gifva anledning till den förmodan, att hon redan uppnått sextitalet, sastån tio år ånnu återstå till dess. -Om jag ej vetat att det var hon,tånkte hennes systerson, -hade jag ej igenkånt henne.Nu kom hon tillbaka och hjöd honom den pråktigaste hallonsaft. KKänner du igen dig hår? frågade hon med vek ton. — a, i det nogaste. Detta lilla stålle år sig likt, sastån tråden vuxit till betydlig höjd; men prestgården, den gamla kåra, har blifvit grann och moderniserad. Heldre hade jag återsett den i sitt gamla skick. — -Som den nu år, genmålte Wendela, passar den båst sina nuvarande innevånare,