Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1850, sida 1

—ö——— ——— han skulle sörskjuta båfven, eller den million han så ådelmodigt skulle läna storherligen af Toskana? (Bravorop och munterhet.) Oh, han måste betala sina skriblerer i vestra Europa vål, hvilka burit så många lögner till torgs för honom. (Bravo, yttringar af ovilja, stor uppståndelse och rop af Iimes. Han måste betala dem vål, då han finner, att han sjelf, egenhåndigt, till fullo vederlagt allt hvad de sagt om honom. (Bravorop och munterhet.) Om jag hade blifvit använd att skrifva om en mans makt, herrlighet och rikedomar, hvilken sex månader efteråt nödsakades såtta sitt namn under ett så förödmjukande dokument som denna kejserliga ukas, så skulle jag också råkna på att få dugtigt betalt för hvad min karakter förlorat. Jag upprepar nu samma ord jag tvenne gånger förut yttrat på denna plats. på tider, då få ville tro mig. Jag upprepar, att ryska styrelsen har i financielt hånseende uti åratal — lyckligtvis har nu såpbubblan spruckit — varit den störste bedragare i Europa. (Dundrande bravorop.) Detta lån erfordras för att underhålla en despots åregirighet och blodtörstiga brutalitet; och denne despot har alla en Peter den stores syften och hela Ludvig XIV:s eröfringslystnad, utan att ega den förres snille eller den sednares rika tillgångar; han vill tillåmpa deras principer på en stor del af Europa, glömmande att han lefver i nittonde, i stållet för sjuttonde ärhundradet, och derjemte saknande i ytterlig grad icke allenast de talanger som skulle såtta honom i stånd att spela en sådan rol i historien utan åfven pekuniera medel att tillfredsstålla de lustar af hvilka han anfåktas. Hvilket år det verkliga åndamålet med detta lån? Att fylla brister, att betala de skulder kejsaren af Ryssland ådragit sig genom sitt i högsta grad oråttvisa och oförskämda anfallskrig emot Ungern. Hör.) Jag har förut sagt, att kostnaderne för detsamma icke voro betalta, och nu vill jag såga er huru det fördes. Arm6en sattes i rörelse från det inre, icke på krigskassans bekostnad, ty, såsom jag sade er, kassan var tom, och kunde icke förstråcka medlen till gardernas befordrande från S:t Petersburg till Ungerns grånsor. , Kejsaren gick hårvid till våga på följande sått: Han sånde ut befallningar till alla possessionater och arrendatorer på marschlinien, ålåggande dem att på vissa uppgifna punkter deponera förråder af lifsmedel och sourage för armeen. Når trupperna anlånde, öfvertogos dessa förråder af kommissariatet, och quittenser uthåndigades, hvilka duittencer skulle emottagas såsom kontanta penningar i skatteliqviden. Följden blef, att då skatterna skulle betalas och dessa qvittenser presenterades i stållet för kontanter, det besanns, att landets resurser samtligen blifvit förskottsvis tillgripne. Styrelsen saknar således nu nödiga medel att hålla förvaltningsmachineriet i gång. Det beråttas, att 3 millioner L sådana skattkammarinvisningar blifvit utsärdade, beledsagade af en ukas, hvari tillstås, att de utfårdats för bestridandet af det ungerska krigets kostnader. Ni inser således, att dessa resurser endast bestått i lika mycket lifsmedel och fourage, lånadt af jordbrukare i de provinser, genom hvilka trupperne tågade, och att styrelsen hoppas anskaffa penningar att betala dem med genom D