lika vetenskapliga forskningar och genom dem förvårfvade praktiska fördelar åro i våra dagar de våsendtliga åndamålen med nordpolsexpeditionerna. År 1845 i Juli månad utskickade engelska regeringen kapten John Franklin på en sådan expedition. Tvenne år förgingo, utan att man fick någon underråttelse om honom eller hans skepp (ångfartygen Erebus och Terror). Då beslöt regeringen utsända en annan expedition, för att uppsöka den saknade. I spetsen för densamma stålldes kapten James ClarhRoss, hvilken förut utmårkt sig under sin farbroder, John Ross tvenne nordpolsresor åren 1818—19 samt 1829—33, och hvilken man har att tacka för de fleste då gjorda geografiska och naturvetenskapliga upptåckter. Dessutom hade han sjelfståndigt ledt en expedition till trakterna kring sydpolen å åren 1839— 43 och var således den båste, på hvilken regeringens val kunde falla. De båda ångskeppen Entrehriseoch Investigator stålldes till hans förfogande, och med dessa lemnade han i början af Maj England. Den 20 Juli samma år sick man de första underråttelserna om honom: han befann sig då i Upernadik på Grönlands nordvestra kust. Om Franklin hade han ingenting erfarit. Deremot erhöll det engelska admiralite