Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1850, sida 2

Fanny qvarstannade der tills hon fyllt ätta år. Då skickades hon till G., hvarest hennes ogifta moster, fröken Augusta Stjernkrona, efter öfverstens dåd, bosatt sig, inackorderades hos henne och begagnade under flera års tid undervisningen i den förnåmsta flickpensionen derstådes. Hon var nu sjutton år gammal, då hon, åtföljd af mostern, som så långe varit henne i mors stålle, återvånde till föråldrarne, får att på allvar quarblisya hos dem. Hennes utseende var mycket fördelaktigt. Hennes vext var sin och yppig , som gratiernas; hennes ansigte, som lått vexlade uttryck, hade de ådlaste mest regelbudna drag; hennes ljusa, silkesfina hår svallade i naturliga lockar kring de ungdomsfriska, med små skalkaktiga gropar tecknade kinderna och hennes stora, mörkblå ögon kastade blickar, hvilka tånde eld i mänget obevakadt hjerta. Men lika skön som hon var, lika nyckfull, yr och obetänksam var hon åfven. Pensionskamraterna i G. kallade henne den glada Fanny i anledning af hennes lustiga upptåg med både lårare och lårarinnor, hvilka förlåto henne för hennes oemotståndliga ålskvårdhets skull. Men de skulle lika gerna kunnat kalla henne: den sorgsna Fanny, ty