Q—c— — —— De nya arbetarebostäderna i Paris ). Hyran i dessa arbetareboståder lårer komma att variera mellan 50 och 250 francs, allt efter rummens storlek, antal och de våningar, i hvilka de åro belågna. Icke blott: tomma lågenheter, utan åfven möblerade, skola blifva att erhålla, hvilket år af högsta vigt, då man besinnar, att en stor del af den arbetande klassen i Paris aldrig hitintills kunnat komma så långt, att den måktat förskassa sig ett möblemang. För det låga priset af 6, 8 å 10 fr:es i månaden skola möblerade rum uthyras till arbetare och arbeterskor, och af denna billiga hyra skall dock en del frånråknas såsom ett slags afbetalning på möblerna, så att dessa, efter en viss tids förlopp, når de af arbetaren blifvit betalte, åro hans egendom. Hvilken menniskovånlig plan, hvars stora betydelse man först rigtigt fattar, når man har sett invånarne i rue de Bassesse, Cloaque, eller cour de Sauvage — namn, som till alla delar motsvara de ställen, som de beteckna — i deras öfver all förestållning varande elåndiga tillstånd. Arbetarne komma nu att bo, ej blott såsom menniskor, utan för en långt billigare hyra, ån den de förut erlagt för de elåndigaste nåsten, och så småningom komma de åfven i besittning af eget husgeråd. Och hvilka beqvåmligheter vånta dem ej i dessa för dem uppförda boståder! De skola der finna frisk luft och en sörtråsslig belysning, vid hvilken de kunna gå och komma, arbeta, låsa o. s. v. Kallt och varmt vatten står till deras disposition och bad till på köpet! Huru förvånade skola ej dessa stackars menniskor blifva öfver alla dessa beqvåmligheter, som de knappast förut anat, ånnu mindre varit i besittning af? Såkerligen kommer mången af dem att fråga: Huru bår man sig åt, når man tager sig ett bad? De arma barnen, som förut våltrade sig i smutsen i kållrarne, på vindsrummen, eller lupo omkring i de trånga, stinkande grånderna, komma nu att få leka på en med skuggiga tråd omgifven gård och erhålla undervisning i en ljus, luftig sal. Hvarför har jag icke blifvit född 30 år senare? skall utan tvifvel mången familjefader i tysthet tånka; men hans barns lycka skall komma honom att förgåta sitt fordna elånde. Huru lugnt skall ej arbetaren kunna återvånda hem efter förråttadt dagsarbete, når en liten treflig och snygg bostad våntar honom! Han behöfver icke mera att pläga sig med den förfårliga tanken, hvad som skall blifva af honom, i håndelse han råkar att insjukna. — Familjesadren,yttrar Blanqui i ofvanbemålte af honom utgifna arbete, slyr sin fasansfulla boning; han lemnar den i dagbråckningen och återvånder icke dit förr, ån vid nattens inbrott. — Och om hvem talar han så? Om arbetarne i Paris, om dem, som bebo de underjordiska hålorna i dess förståder. Moralisterne hafva skrifvit mycket om den liderliga lefnad, som föres i krogarne och glådjehusen utom barriererna; men de murar, som nu böja sig i rue Rochechouart, skola på det moraliska tillståndet inom de lågre klasserna utöfva ett långt större inflytande, ån alla dessa skriftstållares sedemålningar och det svall af flosk) Forts. och slut fr. n:o 13. AA AAA