Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1850, sida 2

-Icke jag heller, — sade en annan. Jo — bevars; jag har sett henne flera gånger, — inföll en ung löjtnant. — En charmant flicka, på min åra, och hvad som år ånnu båttre, år, att hon lårer hafva ett par tunnor guld att vånta i arf efter sin saster.Hvar bor hon?, — frågade Hjalmar. Hos sin tant, gumman Nyponstedt, — svarade Zetterbom. — Hon har helt nyligen kommit hit på besök, ty hennes mor bor i Stockholm. Det år en utmårkt vacker flicka och har många talanger, såges det.Åh, — sade Hjalmar — jag kommer nu ihåg namnet. Det år min vån, Viktor Gripensköld, som ganska ofta i sina bref omnåmnt henne. Det ser ut, som skulle min kåra Viktor hafva blifvit fast på det hållet; men Elviras mor tycks ej vara för partiet.. Jag påminner mig hafva hört något sidani.2 Och hvad har då modren att invånda mot Viktor Gripensköld? — frågade Zetterbom — förutsatt nemligen att han begårt dotterns hand. Han år ju förmögen, har snille, kunskaper och de båsta utsigter.Sannt; men modren lårer ej kunna tåla slågten, ty majorskan Gripensköld och hon åro hufvudfiender från längliga tider tillbaka, åtminstone enligt hvad Viktor uppgifvit. Fru