Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1850, sida 2

Hvad nu?, — utbrast Sabina med däll, diskantröst — År det tacken för all den måda, jag gjort mig dermed? Och hvarför skulle icke artikeln duga, om Jag får fråga?Emedan du år alltför hvass.Hvass — utropade Sabina håftigt — år den för hvass?Ja, hvass, som din nåsa, Sabina, — yttrade Hjalmar skåmtande. Intet oanständigt skämt, min herre — återtog Sabina med eftertryck. — Hvad år det då i artikeln, som år för hvasst?-Men det år ju ett ordentligt anfall mot stadens förnåmsta personlighet — invånde notarien — och du vet ju — tillade han med ett leende öfver sitt infall — att jag icke tycker om personligheter.Sliddersladder! — återtog Sabina strargad, — det år icke mer ån lagom åt den högfärdiga narren och hans dumma gås till fru. Hur beter han sig ej mot oss andra stadsboer? Behandlar han oss ej, som om vi vore drångar och pigor allesammans. En sådan högfård måste qvåsas, bror Hjalmar. Men han år min våns far — invånde notarien — och jag fruktar, att Viktor skulle blifva mycket förtörnad, om jag i mitt blad intoge en artikel, som syftar på hans nårmaste.v