Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1850, sida 2

för den enskilte hufvudsakligen derutinnan, att konjunkturen har varit för honom, och kan uti hösst få fall tillråknas tullindringarna. Den fördel vid importvarans realisation, hvilken de skulle medföra, år nemligen meråndels redan före fartygets. återkomst genom en eller annan föregående nödvåndig och oegentlig uppoffring vid den invecklade affarens uppgörande eller manierande, förlorad. Uti vår tanka kunna således tullindringarna, hvad förenade rederioch varuaffårer betråffar, ej numera i allmånhet medföra annat, ån inbillade och högst riskabla fördelar-för den enskilte medborgaren. För rena rederiaflårer och får fartygsågaren deremot hafva desse tulllindringar i sinom tid varit fördelar, nemligen då, når Sverige ej hade någon eller blott Å reciprocitetstraktater med fråmmande nationer, ty då ågde, i anseende till tulllindringarna, de svenska fartygen otvifvelaktigt ett monopol på att till och ifrån transatlantiska lånder utoch hemföra varor, och detta måste, såsom dfverallt der, hvarest konkurrens utestånges, såtta våra fartyg i tillfälle att ar afsåndarne betinga sig något högre frakter, ån hvad man ville medgifra åt fartyg, seglande under oprivilegierad eller till tulllindring oberåttigad flagga. I samma mån likvål, som vår regering har afslutat reciprocitetstraktater med så godt som alla verldens sjöfartsidkande nationer, har monopolet t allt mer och mer sörsvunnit, och våra fartyg erhålla numera ej högre frakter derföre, att de åro svenska, ån hvad i samma hamn liggande, passande och i Sverige privilegierade, eller lika med inhemske ansedda fartyg, åro villige att antaga. För det nårvarande åro uti ifrågavarande afseende, och på grund af reciprocitetstraktater, följande nationers fartyg, lika beråttigade med våra egna, neml. norrska, finska, ryska, preussiska, mecklenburg-schwerinska, danska, hamburgska, bremiska, hannoverska, oldenburgska, nederlåndska, belgiska, brittiska, portugisiska, sardiniska, toskanska, kyrkostatens, österrikiska, grekiska, turkiska, nordamerikanska förenta staternas, brasilianska och venezueliska. Af nationer, som idka någon vidstråcktare sjöfart, år det sålunda blott framför franska och spanska fartyg, som våra numera hafva några företrådesråttigheter; och äfven för den sistnåmnda af desse tvenne slaggor hafva vi uti förevarande fall ej några företrådesrättigheter, når en import af spanska kolonialprodukter ifrån transatlantiska hamnar ifrågakommer. Håraf torde man kunna inse, att den fördel, som tulllindringarne, i afseende på högre frakter får våra fartyg, skulle medföra, reducerar sig till ingen, ty den fördel, som vi hafva gemensamt med så godt som hela den öfriga verldens handelsflottor, den år, uti vår och sannolikt de flestes tanke, alls ingen fördel, eller ock till sin betydelse lika med noll. Hvad den supponerade fördelen af tulllindringarne för importörerne särskildt angår, så lärer den åfven, då den i och för sig detraktas, numera vara ej stort större, ån för rederierna eller i frakthandeln. Vi hafva nemligen redan anmårkt, att varupriserna allmänneligen nu för iden stå öfverallt uti en jemn och ståndig vexelverkan så, att marknaden för de betydligare, bår afsedda, artiklarne, ej en gång i vårt aflågsna hörn kan undgå att deraf afficieras, på grund hvaraf så kallade fasta priser nu ej vidare finnas till. Med anledning håraf, blottståller sig hvar och en, som endast på grund af tull-lindringarne införskrifver varor ifrån transatlantiske lånder, för vidare större risker uti priser, frakter c., ån hvad tullrabatten kan belöpa sig till, och inläter sig dessutom uti ett företag, som, om det skulle för tillfället lofva någon fördel, står öppet för hvar och en annan spekulativ köpman, så inom som utom fåderneslandet. De utsigter för en fördelaktig realisation, hvilka den lindring i afgifter, som staten medgifver, erbjuda, synas oss derföre ej ensamme