Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1850, sida 1

äC—— —————7— Hat och försoning. Novell af Herman Bjursten. —— (Forts. fr. N:o 3). Hör mig, Adelaide — sade Willner, som med anstrångning lyckades återvinna sin sjelfbeherrskning — hör mg med lugn... och du skall nådgas medgifva, att jag icke år så brottslig, som det vill synas. Då jag för ett år sedan betrådde denna boning, visste jag ånnu icke, hvad kårlek vill såga. ... Jag kom ur mina föräldrars lugna hem, der jag tillbringat min första barndom och ungdom, sysselsatt dels med trågna studier, dels med landtliga sysslor. Kärleken kånde jag sålunda endast ur böcker och detta var förnåmligaste orsaken hvarföre jag, en tjugutreårig yngling. i mitt umgånge med fruntimmer visade mig blyg som ett barn. Då såg jag dig... såg dig rik, skön, firad, omgifven af beundrare, som sökte vinna din hand. Jag rigtade min blick till dig, såsom man rigtar den på en af himmelens stjernor, utan hopp om att kunna vinna henne och derföre åfven utan Önskan dertill. . . . Hur skulle vål också jag, den fattige ofrålse landtbrukarens son, kunnat våga hysa en så förmåten tanke?... Men att se