Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1850, sida 1

achrissonska saken bedömd i Norrige. I brådrariket, såsom hår, har den reaktionåra pressen icke blott ilsket kastat sig öfver kapten Zachrissons person och klandrat hans beteende, utan åfven sökt motarbeta den öppnade subskriptionen. Det år i anledning af ett sådant motarbetande som Norriges största och mest spridda tidning Morgenbladet yttrar följande: Når en man, sådan som artillerikaptenen Zachrisson i Götheborg, hvilken alla vederbörande erkånt vara en vetenskapligt bildad och duglig militår, hvars befordran efter tur aldrig bordt såttas i tvifvel, erhåller den underråttelse af sin chef, att han på kunglig befallning icke får åtnjuta sin befordringsrått, emedan han varit medlem af reformsållskapet i Götheborg och militårer icke hafva tillåtelse att deltaga i dylika sållskaper m. m., då år detta ett sått att gå till våga, som upprör hvarje mans råttskänsla och som med största skål våckt mycket uppseende och föranledt många diskussioner såvål hår i Norrige som i Sverige. Saken angår naturligtvis åfven Norrige, såvidt som konungens och kronprinsens personer åro deruti inblandade af den taktlöse general Arbin, hvars afskedande var så vålförtjent. Det österrikiska eller ryska förmynderskap, som man söker införa i Sverige, kommer nog att åfven lyckliggöra Norrige, såframt vederbörande lyckas i Sverige, eller såvida icke den allmånna opinionen uttalar sitt missbilligande så kraftigt, att man aktar sig för att våga ett förnyadt försök. Det var naturligt, att den ministeriella pressen i Sverige försökte alla medel att bortblanda denna sak, samt att kryperiet och den preussiska militårandans anhångare satte sig i rörelse, för att få kontra-demonstrationen i gång. Ingen råttskaffens man kan dock förblindas deraf. Mon har bland annat sökt nedsåtta kapten Zachrisson, emedan han ville underhandla med general Arbin och lofvade honom att icke framdraga saken för allmånheten, om han erhölle Årbins skriftliga löfte, AÖAD —