Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1850, sida 2

Åmelie mårkte icke den oroliga blick som åtföljde dessa ord och den darrning på rösten, hvarmed de uttalades. -Tio kyssar till belöning för detta beslut!— ropade den tjusande qvinnan, i det hon lindade sina armar kring den hånryckte åleskarens hals. I detta ögonblick hördes ett förfårligt, ett skallande hånskratt, som kom de båda ålskande att spritta till af sasa. III. De störtade håftigt upp och vånde sig om. Vid ingången till, grottan syntes Adelaides bleka, försärligt vanstållda ansigte. Hon stödde sig mot stammen af ett tråd och tryckte konvulsiviskt handen mot det stormande bröstet. Hennes stirrande ågon sökte genomtrånga grottans dunkel, och då de hunnit vånja sig vid den skymning. som rådde derinne, fåstades de med ett uttryek af dödligt, oförsonligt hat på den förskråmda Amelie, som i detta ögonblick tycktes alldeles sorstummad. En minut förblefvo de tre personerna i denna scen i samma tysta, orörliga stållning.