3 —— Korrespondens. Lund d. 14:de Dec. 1849. Broder! Emedan jag af gammalt känner det lisliga interesse, hvarmed du omfattar våra högskolor och deras -eviga ungdom-, vill Jag i dag sånda sig ett blad ur våra glada nöjens historia. Det innehåller vål, säsom du ser, blott några små eroquiser; men når man, i likhet med dig, sjelf fordom varit en ifrig deltagare i de oförgåtliga ungdomsfester, som firats under Lundagårdens kronor, eller vid strånderna af Fyrisån, bör det icke blifva svårt att på den betecknade grunden uppdraga en talla, rik på minnen, omvexlingar, situationer, grupperingar och tillochmed kolorit, såvida neml. icke santasien ånnu glömt att blanda sina fåörger och har till hands den magiska pensel, med hvilken den förr så ofta framtrollat taflor, ån i Rembrundts maner och ån i den hårliga belysning, som Claude Lorraine visste gifva åt sina ånnu oöfverträflade landskapsmälninsarGårdagen bar, såsom vi vete, S:ta Lucias namn. Det år en gammal sed inom Götheborgs, Westgötha och Wermlands nationer att festligen fira bem. helgons namnsdag. Då jag icke hade tillfålle att bevista hågtidligheterna inom de begge sistnåmnda nationerna, får du hålla till godo med en svag teckning af den, som egde rum inom Götheborgs, der åtven, såsom ordspråket lyder, glådjen stod högt i taket och tillochmed ett godt stycke utom detsamma. Sedan vi om morgonen kl. 4, alla hvitklådda, samlats i -Thors sal, kaffe serverats samt under fanfarer och hurrarop en skål blifvit drucken för dagens hjeltinna, Lucia, begaf sig nationen med bemålte hjeltinna i spetsen ned på gatan, der hvar och en tånde sin fackla. Vid facklornas flammande sken och efter den raska takten af en marsch, som den framför oss tågande Hartzföreningen exequerade, tågade vi nu af, i åndamål att uppvakta nationens honoratiores. Sedan vi sålunda uppfyllt artighetens fordringar fortsattes fackeltåget Storgatan ned och åter upp, tills det slutligen stadnade på Lundagård, denna brånnpunkt för den studerande ungdomens nöjen och fröjder. Hår, framför ingången till akademiebyggnaden, uppfördes nu en fantastisk ringdans. Jag drog mig en smula undan, för att på något afstånd få betrakta det egendomliga skådespel, som dessa hvitklådda gestalter, belyste af sacklornas rödaktiga sken, uppförde under Lundagårds af nilliarder rimfrostdiamanter glindrande kronor. Från taket i den höga, luftiga balsalen tindrade milliontals sjjernljus i kronor, mot hvilka edra, i det nya börshusets festivitetssal besintliga, dock blott åro Nurnbergare-arbete. Plötsligt stodo på en gifven signal alla sacklorna, uppoch nedvånda, slåckta och fråsande i snön, och en kort stund derefter befunno vi oss åter alla samlade kring bålen. Nu uppspelades en yrande gallopad, och dansen började. Efter gallopaden kommo polkor, polkettor och valser anda till kl. 7, då hvar och en deltagare i festen itervände till boken. eller råttare till sina bestyr att skaffa sig kostym till aftonens våntade balnbje. — — — — — Från kl. 6 e. m. anlånde personer af alla An SEK