Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1850, sida 2

gåstgifvaregårdarne på landet och der fördrifver tiden med spel (3 kort-) och samspråk, derunder visserligen köpa sig en, högst 2 snapsar; men aldrig supa ur dem på en gång, utan först efter någon tid, i 2, 3 omgångar. Rusig har jag icke sett någon. Deremot röka bönderna flitigt ur porcelinspipor, till hvilka vården består tobaken gratis. Pojken har icke vål hunnit konfirmeras förr, ån ban har sin pipa att råka med. I det kallaste våder ser man formån och bönder, till och med ryttare under marsch, sitta med pipa i munnen. Deremot bruka högst få snus. Hela byar finnas, der ingen enda snusar; och dock åro byar på 300—800 invånare icke så sållsynta. Svordomar och Guds namns missbruk åro icke heller så allmånna som i Sverige. Jag har icke hört en enda menniska bannas eller missbruka Guds namn; men man har sagt mig, att det åtminstone förr icke varit ovanligt. Så kalladt -båttre folkbrukar det aldrig, icke derföre, att de åro religiösare, ån våra -båttre; utan derföre, att de anse det opassande. (Forts.) A