Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1849, sida 1

men från en inre synpunkt skårskådadt och bedömdt, liknade det snarare ett sammanbindningstecken mellan tvenne ord af olika bemärkelse, tjenande till att smmangjuta dem till en ny, fullståndig betydelse; det var för henne en tid af stilla, dyrbar frid, lik en af dessa Junidagar, som med sin vårme utvecklar en långsam vårs knoppningsarbete. Hon slöt sig derunder som en dotter, med obeskriflig hångifvenhet till friherrinnan, hos hvilken i så rikt mått fanns denna dfverlågsenhet i själsbildning i förening med denna mildhet i karakteren som vi ej sällan se hafva makt att med en nåstan till svårmeri stegrad tillgifvenhet fångsla unga, rena hjertan. Bland Hedvigs dagboksanteckningar från denna tid, låsa vi bland annat: Först nu tycker jag mig kunna fatta en annan kårlek rått, sedan jag lärt mig ålska som dotter.Hvad Ida betråffade, hade: tiden också för henne sina tecken. Allt sedan den unge löltnant Friskölds första besök på Gransjövik, (hvilket inom parenthes sagdt, tid efter annan åtföljdes af allt tåtare och hängrarigare, intilldess andra framtidsplaner afbröto dem) hade hennes intresse för arkitekturen betydligt tilltagit. Sedan den unge mannen nu rest ut för att grundligen studera sin konst och i en af Tysklands skönare, ånnu i tillvext stående