Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1849, sida 1

AHAAA ÖÖ— skap ar kyrkobetjent kalla Degnen; parsellislerna åga utbrutna delar af hufvudgårdarna, 20 å 30 t:nl, skatta i proportion derefter och hafva enahanda hus, fastån, i mindre skala; husmännen åter delas i 2 klasser, af hvilka den ena har några t:nld, vanligen 3 t:nl jord, och den andra intet, utom huset och en liten åkerlapp derutanför. Men åfven dessas små hus utmårkas af mycket fenster, minst 3 par; och då dessa vanligen ligga åt samma sida och just solsidan, tycker man sig innanföre vara liksom i ett orangeri, så mycket mera, som der vanligen icke finnes annat golf, ån det, som blir af stampad lera. I leret, så inom som utom hus, har en annan Selåndsk rikedom, tråskorna, sin råtta grund. De rikaste bönderna hafva visserligen trågolf, men gå åndå med skor, åmnade för jordeller stengolf. I skolhusen åro tegelstensgolf, hvarigenom man icke behöfver sårdeles sin hörsel, för att veta, når de tråskobelamrade barnen kommit lyckligen i skolan. I Fredriksborg såg jag pelsbekragade kapprocksbönder med dyrbara pelssodersmössor och cigarr i munnen på sjelfva torget, innan de foro ur staden, utbyta stadsstöflorna af låder mot Sina i Holsteinsvagnen förvarade och vid utresan framtagna kåra tråskor. Det såg litet besynnerligt ut, att se herrarne i sina blåa kappor sitta och hånga i de klådda vagnsstolarne med tråskor på fötterna och cigarr i munnen, men så gjorde flertalet; och hvad flera göra, år alltid passande och rått, och får aldrig stöta. Efter hvad som nu år anfördt, torde det vara öfverslödigt att anmårka, att det år lika rart, att bland allmogen på Seland tråffa någon riktigt fattig, som att hos oss träffa någon, som år riktigt rik. Kringstrykande på landsvågen, tiggare i ståderna, ja icke en gång begårande till jul, har man beråttat, finnas ej. Är icke detta en afundsvård egenhet för Seland? D. 25 Nov. I dag har jag varit i kyrkan. Socknen har 1500 inv. Utom de till ett barndop och 2 fattiga brudepars vigsel församlade voro högst få i kyrkan, summa 36 personer. Hvilken kalvikelse från våra svenska gudstjenster! kl. 4 öfver 12 begynte gudstjensten med följande af kyrkosångaren fram i koret upplåsta bön: Herre, jag år inkommen i detta ditt hus, att höra, hvad du, Gud Fader, min Skapare, vill tala till mig. Herre, upplåt således med Din Helige Ande för Kristi skull mitt hjerta, att jag kan af predikan låra att sörja dfver mina synder, och att tro i lif och död på Jesum och hvar dag i ett heligt lif och lefverne mig förbåttra. Derefter sjöngos 3:ne versar, och presten gick på predikstolen; vid sin uppgång bjöd han mig en pris snus i församlingens åsyn och sade: om förlåtelse, jag blir helt kort i dag (han var dock en lång gammal 73-årig man) lastån hår år främmande; ty jag har barndop och 2:ne brudvigslar att förråtta. Efter en kort bön upplåstes evangelium på 25:te söndagen efter Trin. Utan papper med beståndiga, lyckligt, d. å. naturligt utförda gester, fåstades de få åhörarnes uppmårksamhet derpå, att de voro ingen bit båttre, ån det Judiska folket, för hvars olydnad emot Gud, Jerusalems förstöring var ett råttvist straff. Oaktadt de: karpaste tånkare antagit och trott tillvaron af en Gud, voro dock i våra dagar många, hvilka ej kun— —