Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1849, sida 1

råttrlse, eller då vi första gången sågo Hedvig sitta i det lilla rummet borta i vester hos sin gamla farmor och Önska att hennes fjortonde år vore förbi med det femtonde på slåpet. Kanske torde mången, med henne nu ungefårligen jemnårig, låsarinna finna det något taktlöst af oss, att så der noga hålla råkning på år, som på annat löpande mynt, helst når man dermed blottar de öfverllödiga talen på hinsidan tjuge, af en ung flickas ålder — men ack! med mycket annat kan man vål komma till korta, men svårt år det med tiden; låte vi den ock, som tråden i machinspinnerierna löpa upp på de afmåtta rullarne, som vi kalla år, utan att råkna knåpparne, som tillkånnagifva deras fyllnad, så håller dock sörånderlighetens lag reda derpå och såtter på den yttre och inre menniskan liksom på verldshåndelserna, id6erna och sekterna, sina ofelbara tidsmärken — hvarföre ej då låta våra bekånnelser gå bredd i bredd med dess upptåckter? Aret af Theodors bortovaro, hvilket Hedvig tillbringat hos friherrinnan Agathen var, hvad på yttre tilldragelser betråffar, så fattigt och enformigt, att det med afseende på hennes föregående och efterföljande lif, tycktes kunna betraktas som ett litet skiljetecken mellan tvenne periodbyggnader af samma mening,