Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1849, sida 1

guld, och hvarpå den granlåtsålskande bondhustrun uppradat förgyllda åkta porcellinskoppar och andra dyrbarheter från klådbodarne i köpståderna. Mellan det ensamma fenstret och köksdörren strålar jernkakelugnen af vårme. Om det år afton, sitta qvinnorna kring ett ljus, fåstadt på en kåpp i denna vrå och spinna, mannen ligger inom sparlakanen och tiger, och drångarne sitta på en bånk i grannskapet och hålla fruntimmerna sållskap med fagert snack. Innanför denna Stuga år -mellanstugane, ett slags gåstrum, prydt af en svällande paulunsång, en dragkista, och ett par stora klådkistor, vålbeslagna och uppstållda på enkom dertill inråttade fotstållningar; i hvardagslag begagnas denna lågenhet till nederlagsort för ull, blånor, lin och hvarjehanda hushållsting. Men nu komma vi till husets glanspunkt, den s. k. framstugan, en riktig salong i motsatta åndan af huset med 6 par fenster på långsidan (icke åt gården, utan åt trådgården till) och 2 par på gafveln, hvilka också vetta åt trådgårdssidan; mellan dessa, om dubbeldörrarne på gafveln uppslås, kommer du, utan något trappsteg — så lågt intill marken ligga gollven i hela byggningen — midtuti trådgården; och der kan du ofta sinna ej blott sandade gångar och blomster-rabatter utan åfven bersåer af lind och alm. Framstugan år inredd alldeles, som förmaket i våra herrskapshus med mahogny eller björkmöbler, paradbord, speglar och taslor. På ett förvånande sått kontrasterar denna stuga emot den dagliga, hvilken fullkomligt liknar våra vanliga bondstugor, med undantag af stugans och husgerådets olika form. Fyrkantens andra sida utgöres af 2:ne logar, så små, att blott en man kan tröska på hvardera, och lador; den tredje af drångkammare, mangelbod, torfhus m. fl. beqvåmlighetshus; den 4:de af fåoch fårhus samt stall, i sådant nåra sammanhang, att håstar och Kor med låtthet kunna språka med hvarandra. Alla dessa uthus åro för en Uplandsbo från Sverige af vidrigt utseende, mörka, trasigt och fattigt inredda. Korna stå bundna med rep omkring hornen, liksom håstarna endast genom stakar åro skilda från hvarandra. Det år allmånt både bland båttre och såmre folk på hela Seland, att ligga i oeldade rum. En professorinde förklarade, att hon fick hufvudvårk hvar gång hon låg i eldadt rum och ofta tillspörjes gästen, som logerar i privat mans hus, om han vill hafva goskammaren eldad eller icke. Det kan ingen Svensk på andra sidan Hallands ås ssörestålla sig, hvad folket hår af båda könen tåla köld. Vi hafva minst 16, ofta 17, 18 grader i våra boningsrum om vintern sade jag en gång till bemålta professorska. Åh, det var uhyre, — svarade hon, — vi hafva aldrig öfver 13, vanligen 5, 9. Man skall med någon böjelse för vårma sannerligen hafva en stor reselust, för att ge sig ut den kalla årstiden till Seland! Utom rika bönder, som utgör flertalet af Selands innebyggare, gifvas ånnu 2 slag, parsellisler och husman. De rika bönderna hafva vanligen 60 å 80 t:nld jord, för hvilka de skatta 200 å 300 rdr rgs i Sv. mynt till kronan, 50 å 70 rdr s. m. i krigsgård och 3, 4, å 5 tr till sin sognepraest utom en temligen dryg afbrånning till koleläraren, hvilken de i i egen