Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1849, sida 1

— Maria!utropade Maleus, intagen af aning. och visshet. Maria, min systern och med öppna armar störtade han emot henne och modren. Tväklangen af dessas glådje öfvergick nu till treklangens harmoniska fullkomlighet. En lång stum omfamning helgade återseendets glådje. Högsta grad af fröjd, liksom högsta grad af smårta innebår ett lidande utan ord, utan språk. Talet, uppnött i hvardagslifvets tjenst, förefaller oss i högtidsstunderna af själens högre ståmning som en vpatois,sför låg för tillfållets bruk; först sedan denna sjunkit tillbaka till sansningens och besinningens lugna tonhöjd lågger det sig åter på tungan till det dagliga allahandabruket. Ack, min söta gosse så dammig du år, och det invid Marias granna hlädning,sade Susanna och strök dammet af Malcus arm som han höll om Marias smårta lif. -Gud ske lof åndå, att du kom så pass tidigt från stan, och att du reste hit upp. Du må tro jag har haft ett stass hår! Först klockan tio i förmiddags fick jag veta att Maria var stadd på resa och skulle komma hit. Du må tro, hon ernar sig långt bort, men hemmet ligger henne icke ur vågen. Hennes kammarjungfru — du skall vVth Maria, vår Maria, hon har nu egen kammarjungfru, precist som kammarjunkarns fru — hon for med förbudet i