Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1849, sida 1

WA39:f: 23 Ft penbart till katholicismen. Den gamle bekantes lö:de bref. (Forts. och slut fr. N:o 280.) De guvernementala och disciplinåra besreppen saknade vål icke ens i denna upplösningsprocess helt och hållet organer; men de äro nu mera beklagligen sållan eller aldrig att söka vid toppen, utan tråffas, om och hvar de finnas, nere vid roten. Från löjtnantsgraden höjde sig nu ett par våckande röster, som undandrogo sig att bedömma sen förmansförhållande, Att detta icke får underkastas underordnades prösning år i sanning lyckligare för öfverste Heyl ån för kapten Zachrisson. Den sednare har, utan gensågelse, uppfört sig manligt, beslutsamt, beståmdt; hvaremot hela den sörres beteende år en kedja af vankelmod, en omisskånnelig strid mellan inre örertygelse och yttre impuls, hvartill slutstenen blifvit lagd, då, Heyl omsider återtagit regementsqvartermåstareuppdraget från Zachrisson, hvilket han kort förut anförtrott honom. Om det endast år till detta pris dfversten fick behålla sitt embete, tills han begårde afsked och kom i åtnjutande af pension vid afskedstagandet, så år han mera att beklaga, ån att gratulera, att hafva lyckats undslippa general Arbins oblidare öde. För att komplettera det befångda i denna devouementsfars, tillåts kapten Schätzercrantz, eller råttare: hade denne nog litet aktning för sig sjelf att tillåta sig deltaga i omröstningen öfver Zachrisson, hvars ifrågasatta förhållande just angick den prejudis han lidit af Schtzercrantz. Dennes jäfaktighet var icke blott juridisk: den var det, om möjligt, ånnu mer inför grannlagenhetens och samv tets domstol. Det var både oridderligt och oklokt: ty det gaf ymnigt vatten på hans rivals qvarn; och nåstan ser det ut, som general Löwenhjelms favoritskape icke vore lyckosamt . tör hånda hvarken i beskyddarens egenskap eller som skyddsling. Denna reslexion åsyftar likvål ingalunda att nedsåtta vårdet i öfrigt af kapten Schutzercrantz, hvarken som Mittår eller enskild person. Men om man till och med antager, att han och Zachrisson åro lika aktningsvårde som personer och lika förtjente som officerare, framstär prejudisen obestridligt i de fakta, armeens anciennitets-, touroch rangrulla upptager, utvisande, att Zachrisson år född 1806, men Schätzercrantz först 1810; att Zachrisson börjat jenstgöra som officer 1829, men Schutzercrantz först 1830: att Zachrisson beråknar tour i regementet från 1832, men Schätzercrantz först från 1835. Ers Maj:ts trogna folk, som begriper och lifligt delar den smårta, hvilken de hopade skandaler, som uppstått i följd af detta befordringsårende, förorsakat Er sjelf, Sire, hade dock förmodat, att deras kulminationspunkt blifvit uppnådd, medelst regementschefens besatta opinionsförhör. Det fordrades en egen, en dfversvindlig spetsfundighet att hårutinnan hinna försprång i det skandalösa. Äfven denna uppgift år vorden löst. Äran deraf tillhör Ers Maj: ts kabinettskammarherre baron Wrede, hvilken, figurerande på aflöningsstaten för Götha artilleriregemente, der han likvål aldrig