Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1849, sida 2

L ————— —— — — LJ . ? gå ut och promenera och njuta af de sköna månskensaftnarne, men jag får ingen makt öfver dem, år jag rådd. Brumstedt gåspar innan han ånnu slutat andra ölostglaset och ger månen en god natt; min svågerska, (som inom parenthes sagt, heter Engel Gertrud, hvilket man förkortat till Engeltrud) såger, att månskensspatserande ger exempel af oordningar i huset, att det hår aldrig varit brukligt, och att hon således aldrig fått smak på det. En afton gick jag ut ensam med Walter (en stor gårdshund med trosasta ögon, och stor tillgifvenhet för sitt husbondefolk, till hvilket han tyckes förstå att åfven råkna mig) men hvarken Brumstedt eller Engeltrud tyckte om det; den sednare beråttade påföljande middagen att Anna Stina, som satt uppe och våntade på att stånga porten efter mig, försofvit sig en halftimme följande morgon och våfvit sju tum dråll mindre ån vanligt, samt låt mig förstå att sådan blir följden af att ej låta tjenstfolket komma i ro på sin beståmda och vanliga tid. Sedan har jag instållt mina månskenspromenader. Ack, Augusta, hvad betyder sju tums dråll mot en stund af njutning och vackert månsken? Det blir mig visst omöjligt att plugga en smula poesi i dessa menniskor. Jag kånner mig ofta ensam, ödsligt ensam