Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1849, sida 2

icke kunna nog dyrbart och konstmåssigt sörfårdiga vålkomstbågaren för de gesållmöten, der den var ämnad att vid första helsningen tömmas. Med en slags vördnad har man inom vissa gillen bevarat dessa minnen af en försluten samhållighet; men en icke alldeles ogrundad fruktan vill förespå de dyrbaraste bland dem en sormföråndring, åmnad att göra dem ganska delbara, och således snart försvinnande. Innan en sådan, som man ville hoppas utan skål befarad, förskingring hår hinner intråffa, har vår slöjdförening, i likhet med hvad i Stockholm redan blifvit gjordt, hos åtskilliga handtverks gesållskaper hår i staden udedt sig så till beskådande vid detta högtidliga tillfålle uppstålla vålkomstbågare eller såkallade 5vålkommor, och erkånner med tacksamhet den beredvillighet, med hvilken de för detta åndamåäl blifvit inlemnade. En samverkan af tacksamhetens och belöningens framkallande för det nårvarande och uppkallandet af en oförgåtlig industriel förtjenst från en lingesedan försluten tid, slåtar den krans af friska och oförgångliga blommor, med hvilken slöjdföreningen i åthebors nu önskat pryda sin stiftelsedag. Sedan det näårrarande vunnit sin tillbörliga uppmärksamhet genom fördelande af hvad slöjdfsoreningen säsom bevis på erkånsamhet och benågenhet att uppmuntra, ansett sig böra öfversemna och utdela, återstår en hyllning åt det förflutna. Den röst, som i dag för slöjdföreningens talan, har förmodat vårdigast sluta denna sammankomst med ett hår sannolikt icke hördt föredrag, egnadt minnet af den ovanlige man, som i en från denna stad icke så aslågsen ort, och slerestådes, med sin beunlrans,ärda förmåga åstadkom en för sin tic otrolig, af ingen ensam i detta land hvarkel förut eller hittills frambragt industriel skapelse, den i svenska industriens tideböcker met outplånlig skrift tecknade Jonas Alströmer.