Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1849, sida 2

— O O OAS-Q— kert hår på Gullhammar. Det landskap, som ligger framför mig, då jag ser upp från papperet, år ett stycke poesi, hvilket du såkert skulle transponera i toner om du vore i mitt stålle. Det år som en saga, så dunkelt, så allvarligt, så anderikt. En håg och tåt barrskog, långs vestra horisonten en vågig bergrand, ur hvilken man bryter jernmalmen till våra bruk, samt en liten kårn nårmast på taflan, infattad som en spegel inom ramen af de slokande granarnes djupa grönska, det år vål egentligen allt hvad det företer, men fårgtonen och massan af föremålen och de dofva slagen af stångjernshamrarne, som taktmåssigt afmått båfva genom skogen och tystnaden — allt det går en så högtidlig karakter, att jag stundom kånner mig ståmd som till andakt. I månsken år det förtjusande, ja, mer ån förtjusande, det år gudomligt, och vål mer ån gudomligt, om jag visste hvar jag skulle finna ett ytterligare uttryck. Du vet hur jag ålskar månsken; vackrare ån hår, har jag aldrig sett det. Vi supera hår tidigt och bastant, hvilket du vet strider mot min smak; men det vårsta år att omedelbarligen efter sup6en skall hela huset i ro, så vål hvad herrskap som tjenstfolk betråffar; det har jag velat föråndra och. sökt 2 animera min man och svägerska att i stället