Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1849, sida 2

att beta. I dag ser man pojkar åka skridsko på små tillfrusna pussar, och dock går en och annan af hornboskapen och gnager på fåltet. Man beråttar, att ånda tilldess snå faller, slåppas kreaturen ut alla vackra dagar. Gråset våxer icke mer; år också föga grönt; men der år en lemning efter sommaren, som kreaturen åndå gerna hålla till godo. Med litet i båsen för natten berga sigmånga på denna magra kost. Hvad som minst behagat mig, har varit de komplett kalla verelserna(sofrummen), i hvilka man införes. Denna vålsignelse började redan i Falkenberg i Halland. De till det mesta afskyvårde fula jernkakelugnarne kunna visserligen på en timma uppvårma yerelset-; men sångklåderna åro icke varma för det. Första natten låg jag i pels och hela ombonaden; 2:dra natten vågade jag ett steg långre, att taga pelsen af; 3:dje natten strök hela den öfriga packningen segel; och nu begriper jag och år viss på, hvad hvarenda skåning och selandsbo så många gånger försåkrat, att, då man har en varm dunbolster ofvanpå, år det icke farligt alls, att nedkrypa i den kalla grafven. Men rysligt kallt år det åndå i början. En teologie kandidat, skollårare en mil hårifrån, förklarade i går högtidligt, då talet föll på detta kapitel, att om han ej fick ligga i kalla sångklåder, skulle han icke blifva hvilad eller kånna sig tillråäckligt stärkt af sömnen. Så underligt går det till, der en medelmåttig stock kostar 12 rdr och en 3 aln. famn ved (hvarje tråd blott 1 aln) 25 å 30 rdr. De der jernkakelugnarne, min enda pina hår i landet, ryka dessutom beståndigt. Man lågger in 2, 3, knappt qvarterslånga bitar i deras hopkrympta inre, och så fortfares, så långe den resande år qvar. De måste, liksom svalungarne, beståndigt matas, dessa förargelscklippor. Emedan de åro mina afsvurna siender, så hafva de noga observerats. Och jag har dervid kommit till det resultat, att, om man lade ihop alla de efter hvarandra hela dagen om instuckna pinnarne i ett par riktiga brasor, skulle dessa i en vanlig porcellånskakelugn, som dessutom kostade mindre ), gifva en mycket varaktigare vårma, ån detta eviga pyrandet, som, emedan det åndå afbrytes under natten, till morgonen lemnar rummet i det skick, som om det aldrig varit eldadt. Hvad spjell på dessa missfoster af jernhandteringen skall tjena till, år svårt att begripa, då de, af fruktan för os, aldrig skjutas. Luckan får icke heller någonsin stå uppe, emedan det behöfves ett beståndigt luftdrag, för att få de 2, 3 pinnarne, som instuckits, att brinna. Derigenom går man också miste om den uppfriskande glådje, som lågan i vanliga steneller lerkakelugnar skånker. Allt det poetiska i eldningen, undanryckes: den nyttiga vårmen, men icke ljuset, blir öfrigt. Med en sann och harmoniskt utvecklad kultur kunna aldrig jernkakelugnar sörlikas. ÄÅÄtminstone, om de ändtligen skola behållas, måste deras gestalt förändras ungefar till likhet med den der vårmeapparaten, som du sett på gamla Yngve Frey, hvilken går emellan MWesterås och Stockholm. Konung Fredrik VII lefver hår, som eremiten i skogen, omgifven af några officerare, men för öfrigt sedd af högst så och bemärkt af ingen. Ett jagtparti ibland, pianospelning och måla skall fångsla hans uppmårksamhet. I sållskap, som han understundom ej kan undvika, år han fåordig. På de sista 8 dagarne har han 2 gånger rest till Köpenhamn, ehuru ingen utom ministrarne i den rbyenvet, hvarken når han kommer, eller når han Jar. Han år nåstan som han icke vore till. fag har icke sett honom; men pannan på portråttet, som skall vara mycket likt, utmårker stor intelligens, liksom anletsdragen, blicken och munnen håntyda på ett melankoliskt lynne. I kriget var han blott 2 gånger personx) En jernkakelugn kostar från 12 ånda till 25 Rbdr d. a. från 24 till 50 rdr rgs i svenskt mynt.