Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1849, sida 2

tror du att ångren kommer, om man, i stället att bedraga, handlar rått?En snabb särsskistning gjorde Theodors kinder bleka, han slog ögat mot golfvet och sade: bet der måtte vål inte höra hit?— Jo, sade Hedvig, skulle jag ej bedraga, om jag, sedan jag kånner, att inga öfverensståmmelser från grunden förena våra hjertan, inför Gud lofvade kårlek, der jag blott menade motvilja eller likgiltighet, lofvade att uppfylla en hustrus alla förbindelser, endast för att komma i åtnjutande af den betryggade stållning i lifvet, som en mans beskydd skånker, skånkte mig till hålft åt en menniskas våsende, endast för att så mycket friare kunna tillfredsstålla den mest sjelfviska egennyttas beråkningar; med ett ord, om jag ville gåcka himlen, verlden och min make med en falsk ed? Hu! — Och hur borde ej mannen rodna öfver en hustru, som handlat så? Theodor, du ser att jag kan ej mer bedraga mig sjelf, hvilken ursägt kunde jag då finna vid att bedraga andra? Du svarar ej. Jag förstår dig, du vill icke tvinga mig!— -Jag hvarken vill eller anser mig ega någon makt dertill. Du år fri, men jag ansåg min pligt som broder att göra dig uppmårksam på lifvets förhållanden och din framtid.