Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1849, sida 2

vackra egenskaper. Hvad tror du vål verlden skall såga?— Det var en tid, då jag fann honom vara det och då jag derför kånde mig lycklig att tillhöra honom. På stora lifvets skådeplats var han en af dagens hjeltar och jag var förtjust; men nu ha vi stått öga mot öga inom förlåten af hvardagslifvets sanctuarium, och der ha illusionen om den förmenade storheten upplåst sig och förtjusningen gett med sig. Då man tånker på en förbindelse för lifvet, bör man vål taga dess hvardagssida mest i betraktande och lågga facen af sin lyckas tempel mot den; men når man så finner att icke lynnenas, tånkesåttens och lefnadsåsigternas öfverensståmmelse ge trefnadens och kärlekens ljus deråt — ack! år det inte då båttre att bryta, hvad verlden ån kan såga derom? Ovinnan behöfver att ålska i uppstigande rigtning. med förtroende, med vördnad, med tillit; först då vår kårlek, liksom i en brånnpunkt upptager och sammansmålter dessa vår själs behof, kånna vi den som en, slamma af den eviga kårleken.— Det år rått vackert. som fras betraktadt, Hedvig lilla, men når det kommer till utdfning i verkligheten, så kan det hånda att det leder till hvad man sedan får ångra.— -Theodor, vet du hvad ånger år? eller