Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1849, sida 2

Du gråter ibland, min båsta vån, då du öfver det blånande vattnet ser huru skuggorna från den motstående höga furuskogen stråcka sina armar att omfamna dig och dina framtids drömmar. Det kommer deraf, att du år född i norden. Hår gråter ingen. Den in i sena hösten, ånnu om yppighet och kraft talande naturen gör folket lefvande, gladt och belåten. Ingen så stor hjertlighet och innerlighet; men icke heller någon den minsta ångslan och oro utmårker Selåndska folket. Bonden år godmodig, trög och liknöjd; sruntimmerna visserligen fryntliga och glada på ytan, men i djupet åndå så lugna, att de kunna uthårda hvilket lefnadsåde som helst. Besynnerligt i en så skön natur, jag har icke sett ett enda skönt ansigte. Hvad som dock isynnerhet särskiljer de Svenska fruntimmerna från sina Danska Systrar år blickens tjusande kraft. bet sjålsulla, om mer ån sörstånd och glådje talande, som karakteriserar Svenska qvinnan, finnes ej i allmånhet hos den Danska. Hennes hållning och sått att vara kan synas ledigare; hennes verksamhet i hushållet kan vara lyckligare och gå låttare; men det der något, som ej trifves på jorden, utan alltjemt stråfvar uppåt till stjernehvalfyet, der saligheten bor och der det klappande hjertats oro stillas,, — detta något tjusar ej hos den Danska qvinnan så, som hos den Svenska. — Det år också en egenhet och den lånder Danmark till mycken pris, att namnet mamsell, som ide båttre af våra osrålse kallas, ej begagnas. Embetsmåns och i allmånhet alla bildades döttrar kallas fröken och de mera obildades, handtverkares m. fl:s döttrar kallas med det ånnu båttre namnet jungfru. Efter regeln skulle endast de 3 högsta klassernas döttrar i rangrullan kallas fröknar; men bruket har hår upphåft lagen. Mången, som i Köpenhamn kallas jungfru benåmnes hår (i Fredriksborg) fröken och så tvertom. I allmånhet förekommer dock icke i konversation hvarken det ena eller andra namnet, emedan man rått och slått kallar alla menniskor, utan undantag, De. Handtverkares hustrur kallas madame, embetsmånnens fruar. Presterskapet står hår, som hos oss, utom rangordningen. Derföre skulle man med råtta kalla alla prestfruar madamer: men bruket har åfven hår stadgat fru för det högre och madame för det lågre presterskapets -koner?. Dock kallar den, som vill vara artig, dem allesammans fruar. Det måste dock nämnas till Danskarnes heder, att de allsicke bekymra sig om titlar. Då biskop Mänster från köpenhamn nyligen var hår på en visitation, skulle han med råtta hafva kallats Hans Exellens till följe af hans upphöjelse i rangordningens 2:dra klass; men man kallade honom allmånt blott herr biskop och det blef lika vål upptaget. De danska fruntimmer, med hvilka jag haft tillfålle göra bekantskap, hafva en umodeliglåtthet att konversera, snabbhet i omdöme och synnerlig rörlighet i begreppsoch tankebildning efter r associationslagarna. De dumdelige Dannelse--anstalterna i Köpenhamn låra också vara af samma halt, som våra flickpensioner i Stockholm. Man lågger mera vigt på nollorna, d. å. talenterna i språk och kunskapsåmnen ån på ettan, hjertats och våsendets fromhet, som ger dem sitt råtta vårde. Det år en egenhet, som, ehuru i sig blott en tillfällighet, dock uppvåcker samma känsla, som då en håst skenar och man hvart ögonblick fruktar att köra emot det första motstående hinder: man kör hår icke till venster så, som hos oss, utan till höger om den, man möter. Isynnerhet mårkes detta obehag, då de mötande, hvar och en från sin led, köra fort. Man fruktar, att håstarne skola krossa hvarandras pannor, och dock löpa de ordentligt, ehuru på en annan sida, ån hos oss, förbi hvarandra. I Kreaturen såg jag i går och i förrgår, I som voro soliga, vackra dagar, ute på marken I nn rdr