Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1849, sida 1

AAAAii sitet och despotisk nyckfullhet. Han uppråttade den heliga alliansen, hvarigenom han fick sin plats öfverst i Europas råd, såsom Europas patriark, och folken skulle regeras med patriarkalisk kårlek och religiositet, förutsatt endast, att de ville hålla sig stilla och besked liga. Metternich och Fredrik Wilhelm lade i synnerhet vigt på denna förutsåttning, medan kejsar Alexander deremot icke ogerna sett, at de tyske furstarne hållit sina löften och gifvit sina folk någorlunda fria författningar, i likhet med honom, som sjelf gaf och troget höll konungariket Polens konstitution. Under ett par års tid herrskade en osåker rörelse bland de olika principerna, men då demokratien blef allt starkare samt framkallade hemliga sållskaper och demagogische Umtriebe, då revolutionen utbröt i Spanien 1820 och straxt derefter i Italien, gick Alexander öfver till de våldsammaste reaktionåra. Hans förra liberala böjelser kufvades af hans mystiskmelankoliska sinnelag och dessutom af den hos honom intrådande öfvertygelse, att hans personliga frisinnade åsigter icke passade för Ryssland, utan utsatte dess tillvaro. för faror. Man hade der stiftat en sammansvårjning, för att omskapa landet till en konstitutionell stat eller republik. Om det skulle fortfara att vaen enda helstat eller förvandlas till flera mindre förbundna stater, derom voro de sammansvurne icke enige, och dock måste detta blifva hufvudfrågan, enår i Ryssland talas omkring 80 olika språk, hvilket der lågger samma hinder i , vågen för en representativ helstat, som i Österrike ocb andra lånder. Alexanders dåd var serdeles gynnsam för anhångarne af den strånga ryska principen, och hans eftertrådare Nicolaus, emot hvilken revolutionen trotsigt reste sig på hans första herrskaredag, kufvade den med en grym energi, som injagade Europa fasa. Dock bibehöll Ryssland ånnu till en del Europas sympatier genem att taga Grekernas parti och låta sin flotta spela en roll i slaget vid Navarino — en hjelp, hvars egennyttiga syfte Europa då icke insåg. Men all popularitet försvann genom det förhållande, uti hvilket Ryssland efter Julirevolutionen kom till det öfriga Europa. Tyskland tog intryck af denna revolution; den anda, af hvilken den leddes i befrielsekriget, var försvunnen; det protesterade mot sin egen Naturvuchsigkeit, som det förgudat under resningen 1812 2, och alltså åfven mot Rysslands princip. Den vredgade Czaren ville med våld tvinga Tyskland att vara troget sin mystisk-nationella reaktionsprincip, och sakens afgörande genom svårdet hindrades blott derigenom, att det lyckades de tyska regeringarne genom egen kraft och öomsesidigt understöd blifva herrar öfver rörelsen, samt genom Polackarnes uppror, hvilket skaffade de sammandragne ryske hårarne full sysselsåttning. Europa åskådade striden med det innerligaste deltagande, med sympati för den kämpande nationaliteten och med en ovilkorlig tacksamhet mot de skaror, som blödde för det. kejsaren framtrådde hår med anspråk på att vara de andre furstarnes lårare i konsten att behandla revolutioner: -nedlåggen vapnen; jag underhandlar icke med rebeller! Och då den dyrköpta segern var vunnen, intrådde detta bekanta lugn, uppråtthållet genom medel,