som de österrikiska statsmånnen noga lagt på minnet; de hafva nu visat sig såsom låraktiga lårjungar. Från denna tid förlorade åfven Ryssland å sin sida allt förtroende för de vestra nationerna och slöt sig till att börja med inom sig sjelft, för att der befåsta den dsterlåndska oförånderlighetsprincip, som bildar en motvigt mot den vesterlåndska revolutionen. Polen fick först kånna följderna icke allenast genom konstitutionens upphåfvande, nationalarmåens upplåsning, konfiskationer, som isynnerhet drabde adeln, den polska nationalitetens egentliga målsmån, utan äfven på andra sått, t. ex. derigenom, att man befråmjade deras materiella interesse, hvilka sålde sig åt Rysslands planer, samt förföljde den romersk-katolska tron, såsom belöning åt dem, som dfvergått till den grekiska. Hvad det sednare förhållandet betråffar, anvånde man ett historiskt skål: det föregass nemligen, att ryska missionårer varit de förste, som undervisat Polackarne i kristna låran, och att endast det beroende, hvari Polen sednare kom till Tyskland, förskaffade den romerska kyrkan insteg och öfvervigt. Craren kan alltså såga till Polackarne: Jag påtvingar er icke en fråmmande religion, utan gifver er endast den gamla, fosterlåndska tro tillbaka, som Jesuiterna förträngt.) (Forts.) 1946 Der Czar gegenäber der europeischen Anarchie,—S Sa nn