Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1849, sida 1

— -Ån jo. Såg mig, tror du inte att en slicka skulle kunna bli lyvdcklig, om hon gifte sig emot sitt tycke, förutsatt ått det vore med en bra och beskedlig man?Hedvig såg förvånad på Sophie. — -Jag vill så gerna tro att man kan det, om man plott vill — fast och allvarligt vill, det förstås. Hvarföre,fortfor hon, siksom för att vederlägga den motsägelse, den Hedvig hade i begrepp att uttala, hvarföre skulle hon ej kunna komma att ålska en man, om han också ej vore så alldeles angenåm, om han hade sina små egenheter och besynnerligheter? Borde hon ej kunna glömma dem och så mycket innerligare fåsta oss vid de goda egenskaper han eger, om han blott verkligen ålskade henne å sin sida och rikligen kunde försörja henne?— -Åm.— Du tycker kanske att mina frågor åro besynnerliga, men jag skall såga dig rent ut hur det år. Jag bår i mitt hjerta tankar och känslor, som blifva mig för tunga, om jag ej får meddela dem, och som åro sådane, att jag icke lått han finna någon att förtro dem åt. Jag behöfver råd och uppmuntringar sädane ingen kan ge mig, som håller sör mycket af mig, d. v. s. dem som endast önskar min verkliga lycka. De skulle kanske afråda