Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1849, sida 1

eller nedslå mitt mod, och det år icke det jag vill. Vet du, söta Hedvig, saken år den, att ... att... ack ja, att det år fråga om att jag skulle gifta mig.... Det år en brukspatron, Brumstedt, som tillbjudit mig sin hand. Om du åndå hade sett honom! Men nej, det år kanske båttre att du icke gjort det!Att fria till mig, en fattig flicka, nog bevisar det att han verkligen ålskar mig och år oegennyttig, hvad man ån annars kan såga om honom; och det år ju vackert, det? Du må tro, han år mycket rik, har två stora bruk och åker med spann. På Gullhammar, der han bor, lårer han byggt upp helt nyss en stor corps de logis, der han har möblerat alldeles med kunglig ståt, och orangerier och drifhus finnas der, der det våxer fullt af persikor, oranger och drufvor — tånk dig bara, att gå och plocka persikor och drufvor! — det vattnas mig redan i munnen! — Men man såger allt att han inte lefver så frikostigt i sitt hvardagslag, att han såljer de fina frukterna till Stockholm, och bor i en gammal flygel, der det inte lårer vara så tresligt — med ett ord, man vill veta om honom att han år litet snål; men det kan ju vara bara förtal; vore han det rigtigt, så kunde han vål ej fåsta sig vid en fattig flicka och välja henne till hustru? Till sitt yttre år han vål inte så all