Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1849, sida 1

En morgon under det Sophie stod och kammade modrens mörka, silkeslena hår, satt Clas vid fönstret och såg upp mot himlen; den var hög och blå, och solen sken på skorstenarne och taken. -Söta mamma, utropade han, nu blir det visst vår snart! Når få vi resa ut på landet 2 — -I år få vi nöja oss med att bo qvar i staden hela sommaren; vi hafva ej råd att roa oss på landet mera, min gasse.— skola vi då ej få höra lårkan och g ken i år?— -Tyst, tyst, kåra Clas! sade Sophie, som mårkte att brodrens frågor gjorde ett sorgligt intryck på modren, ,du skallinte behöfva sakna dina sommarnöjen för det. Jag skall vara både lårka och. gök för dig, och nu begynte hon hårma ån den ena ån den andra af dessa nordens ålsklingsgåster, emellanåt skrattade hon rått hjertligt, för att åfven hårma skatorna, som hon sade, och så skåmtade hon öfver sin fågelnatur. Jag hade visst bort blifva en anka eller en kanarifågel, eller en — svala; ack ja, en svala! Då skulle jag bygt mitt bo under mammas tak, ty der svalorna bygg 3a, dit kommer trefnaden, hörde jag en gång sågas, då vi voro på landet., Midt under sitt prat och joller tystnade hon helt tvärt, lade från sig kammen, låt håret