Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1849, sida 1

som nu är herrskande i Frankrike, har det skräck, som katastrofen af den 15 Maj och ännu vida mera Juniupproret injagade i sinnena, att tacka för don makt och inflytelse, det tillskansat sig på de upprigtige republikanernes bekostnad. Det må nu vara, att de förmögnare klasserna hysa fruktan och misstroende till de olika socialistiska sekterna, men säkert är, att alla förnuftigare, rätttänkande och verkligen hkederligeäk medborgare fullkomligt äro ense derom, att genomgripande reformer äro af nöden i alla rigtningar inom förvaltningen och finanserna, Frankrike är ett af de hårdast beskattade länder i Europa. Törhända skulle det vara det rikaste, om först och främst skattebördorna voro rittvist fördelade, och sedan, hvilket icke är mindre vigtigt, statsinkomsterna användes på ett förnuftigare och ändamålsenligare sätt, än som nu sker. Ty då, såsom nu är fallet, de skatter, utskylder och afgifter af alla slag, som årligen utgöras af franska folket, användas för ofruktbara ändamål, t. ex. lönandet af hela skaror öfverflödiga embetsmin, underhållandet, i fredstid, af en mera kostsam arm6, än den, med hvilken Napoleon vann sina stora seg— rar, blir bördan, redan genom den ojemna fördelningen tung och tryckande för massan af nationen, alldeles odräglig. Men om deremot statens hjelpkällor begagnades för nyttiga och fruktbärande ändamål, t. ex. folkundervisningens förbättring, skapandet af nya produktionskrafter och utkomstkällor, det oförvållade eländets utrotande genom beredandet af arbetstillfällen för de arbetslöse, o. s. v. och derjemte ett rättvisare beskattningssystem infördes, då singe skatterna en värdigare bestämmelse och bördan deraf skulle kännas ojemförligt lättare och icke förorsaka knot och förtrytelse. Behofvet af reformer och förbättringar är så mycket mera oafvisligt, som Frankrike har millioner proletärer, hvilka like Ileloter lefva ibland en befolkning af Sybariter och med högan röst ropa på en lindring af sitt elände. Men det parti, som nu har makten i händerna, har det väl gjort någonting för att gå folkets önskningar till mötes? Nej, platt intet! Den förstockade majoriteten i nationalförsamlingen i förening med en förblindad styrelse motsätter sig icke allenast alla reformer, utan vill äfven omintetgöra hvad som redan i den första nationalförsamlingen blifvit vidgjordt till folkets bästa. (I hr dHautpouls tal ordas visserligen om reformer, men det är endast obestämda löften troligtvis af samma halt som de, hvilka förekommo i presidentens budskap till lagstiftande församlingen vid dess öppnande i Maj). Detta i reformväg. Hvad för öfrigt den inländska politiken beträffar, har ju pressen blifvit smidd i fjettrar, föreningsrätten så godt som tillintetgjord, att förtiga alla de talrika godtyckligheter och maktmissbruk, som föröfvats emot den olika tänkande delen af nationen. Den utländska politiken har varit vacklande och i alla hänseenden ovärdig Frankrikes upphöjda plats ibland folken och dess ärorika minnen. Mot de utländska makterna har styrelsen varit lika feg och eftergifvande, som hemma styfsinnad och brutal. Demokraterne hafva imellertid skäl att vara de maktegande förbundna, emedan de genom sina reaktionära sträfvanden RT — 2 NN