fortskridande. Liksom Jaggernauts prester till sin afguds ära ständigt ropa på blod och mera blod, under föregifvande af att hans rullande tempel annars icke kan komma fort nog fram till målet, och tusentals menniskor då äro beredde att uppoffra sig åt deras blodtörst; på samma sätt ropa industrialismens prester, kapitalisterne, på elände och ännu mera elände bland de arbetande klasserna, under föregifvande af att konkurrensen tvingar dem dertill, och tusentals proletärer stå genast beredde att gå in på de af dem stipulerade omenskliga vilkor. Dessa våra liknelser förefalla måhända mången af våra läsare djerfva och öfverdrifna; men icke desto mindre äro de så träffande och sanningsenliga, som liknelser i allmänhet kunna vara. Vi skola i det följande med talrika och ovederläggliga fakta styrka så vara förhållandet. Äfven inom vårt fädernesland börjar, såsom vi redan hafva antydt, tidens fruktansvärda afgud, industrialismen, att vinna allt flera beundrare och anhängare. Den ena fabriken uppstår efter den andra med sin talrika befolkning, sina drakoniska lagar och — sitt moraliska förderf. Visserligen kan man ännu icke säga, att de vid dem anställde arbetarnes vilkor äro på långt när så hårda och tryckande, som de engelske arbetarnes; men så befinner sig äfven hos oss industrien ännu endast i första stadiet af sin utveckling. Hinner den en gång en högre ståndpunkt, så kan man vara fullt öfvertygad om, att en del af landets befolkning i moraliskt och ekonomiskt hänseende går lika sorgliga öden till mötes här, som annorstädes, så vida icke statsmakterna i tid träda imellan och på ett förnuftsenligt sätt ordna förhållandena mellan principalerne och arbetarne. Redan i den ställning, sakerna för närvarande sig befinna, äro utsigterna på många ställen mörka. Främst på taflan står sedeslösheten och i dess bakgrund framtidslösheten, med allt sitt elände, alla sina brott, sina öfverbefolkade fattiginrättningar och fängelser. Vi vilja icke nu djupare intränga i detta ämne, endast i förbigående antyda detsamma. Exempel, hemtade från ett annat land och ett annat folk, hos hvilket fabriksväsendet hunnit till en oerhörd grad af utveckling och för arbetarne medfört de förfärligaste moraliska, fysiska och ekonomiska olyckor, skola ådagalägga, hvad vi, proportionsvis taget, en gång kunna hafva att förvänta, om vi icke vilja hemta visdom af andras skada. Under titel: bie Lage der arbeitenden Klasse in England har nyligen i Tyskland utkommit andra upplagan af ett af Friedrich Engels författadt arbete, i hvilket han, dels på grund af egen, på ort och ställe inhemtad erfarenhet, dels stödjande sig på authentika källor, lemnar en skildring af den engelska arbetsklassens fordna och nuvarande tillstånd. Det är tillegnadt denna arbetsklass, och förtjenade att öfversättas på alla lefvande språk, för att i alla civiliserade länder gifva arbetets och mödans söner en trogen bild af det oerhörda förtryck, som vår tids aristokrati, pennningeväldet, tillåter sig mot den fattige — ett förtryck, om hvilket vi här i Norden icke ens hafva någon aning, och som dock, ehuru i mindre skala, i sinom tid äfven här skall komma att söka göra sig gällande. Det är utur bemiälte arbete, som vi vilje hemta de varnande exempempel, hvilka vi här ofvan utlofvat och som i sjelfva verket komma att utgöra hufvudföremålet för denna vår afhandling. Uti den arbetande klassens beklagansvärda ställning hafve vi att söka sjelfva roten och upphofvet till alla den nuvarande tidens sociala rörelser. Ur dess sköte hafva så väl den fransyska och tyska arbetarekommunismen direkte, som Fourrierismen och den engelska socialismen indirekte utgått. Man behöfver blott kasta en blick på den ståndpunkt, som arbetarefrågan nu innehar, för att finna, att den icke mera låter afvisa sig; att den ovilkorligen fordrar en lösning. I sin mest fulländade form träffar man proletariatet i England, der man äfven i rikaste mått finner samlade de materialier, som i officiell väg lemna upplysningar om dess utveckling och nuvarande ståndpunkt. Det är följaktligen äfven der, hvarest den