Maria eller kFamiljehemligheterna. Af S. e.der. Forts. fr. N:o 268. Men snart så lät hon förstå att hon kommit i mening och ärende att så taga den stora bordservisen, i hvitt och guld, i beskådande, och när hon det fick, så började hon öfverräkna antalet af pjeserna och antecknade dem i en annotationsbok, och anmärkte hvad hon fann vara för mycket och hvad hon tyckte fattades, med en myndighet, som hade det varit hennes egen tillhörighet; då kommo tårarne kanslirådinnan i ögonen och hon gick ut, lemnande friherrinnan ensam med faster, som var inne för att iordningställa några saker. Men saster, som inte är blyg af sig och inte kunde fördraga att se husets vänner i medgångens dagar, nu komma tillbaka i sådane ärender, tog bladet från munnen och sade helt pertinent, att det inte var här, utan på auktionskammaren i dag som man borde gå för att få se, på hela mobilien, att man der kunde göra sina uppskrifningar och chikaner, bäst man behagade, och att det förundrade henne, att per