Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1849, sida 1

soner, som ätit på herrskapets dyrbara porslin, ej af sig sjelfva förstode så pass. Detta sade hon henne ord för ord. Hvad tycker mamsell? Var det inte rätt gjordt det? Maria svarade intet, men hon kastade en tänkande blick inpå lifvets stora skådebana och började inse hur smärtan, bekymren och lidandet i tusende former inmängde sig i allas röler, och på det hela taget spelade hufvudrölen i hela lifvets drama. Hon betraktade penningarne, som Lotta uppsamlat och tänkte: små läkedomsörter finnas ock af tusende slag, trösten och glädjen ha ock sina mångfaldiga skepelser; lyckliga de sår, som kunna helas med dessa brokiga plåsterlappar! Jag vill här bli den goda hand, som förbinder och helar. Och samma afton voro snörmakaredöttrarne qvitt sorgen att behöfva afyttra attiraljerna för sitt handtverk, och några dagar derefter såg Willfridska familjen en liten del, just den käraste, den oumbärligaste af deras praktfulla mobilie återvända i deras ego. Innan vi afbryta denna vhvardagshistoria, vtill hvilken vi dock innan kort erna återkomma, vilje vi bedja läsaren ej räkna så noga, om han icke funnit den i alla sina detaljer motsvara sin benämning; grunddragen återfinna vi dock i hvardagshändelsernas gång, neml. medgång och motgång, höghet och fall, egoism och deltagande, sår och läkedom, egennytta och uppoffringar — så