Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1849, sida 1

men Maria stod stilla och log och betraktade örnen, som nu satte sig på bottnen af buren med lutarde hufvud och slokande vingar. Då skyndade hon närmare, tog bort jernplinten för krampan och slog upp dörren, och örnen, som såg friheten, sträckte ut vingarne och sväfvade upp i rymden och bort, bort. — Hvad har du gjort? sade Fanny med sträng röst och hotande blick, och skakade Marias axel. Hvad skall friherrinnan säga, när hon får veta hvad du tagit dig till, och baron Severin sedan, hvars favorit örnen var? Det skall bli ett hyggligt uppträde.Maria sköt Fannys hand från sin skuldra, klappade i händerna och ropade: Se hur högt ban flyger, se hur glad, hur präktig han är! O, den frie, han kan tara verlden. omkring. Ack, den som hade hans vingar, det vore herrligt, herrligt. — vbå skulle jag följa Theodor ett långt stycke på hans resa, inföll Hedvig. Jag vill gråta blott jag tänker på skilsmässan ifrån honom, han som varit min vän, mitt stöd, mitt käraste allt under min ensliga barndom, han som är den enda i verlden jag har att hålla mig till, utom farmor. . . . Maria, vill du ej gå till staden med ett bref till honom? Jag ville så gerna bedja honom komma hit ut i afton igen.