Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1849, sida 1

Ryska slottan. (Forts. fr. N:o 240). Ehuru flottan i Östersjön är större, är den dock vida sämre och mindre att frukta, än den i Svarta Hafvet. På den sednare har manskapet mera tillfälle att öfva sig och förskaffa sig insigter i sjöväsendet, än på den förra, som tyckes vara bestämd att ligga infrusen halfva året; tre månader åtgå vanligtvis till dess utrustande, och den har således endast af året för att öfva sig i manöver. Dessa manövrer utföras i Finska viken; blott ett eller annat equipage, en eller annan fregatt visar sig alltemellanåt utanför Köpenhamn eller på sin höjd utanför vestra kusten af Norrige. Mellan Kronstadt och Gustafsvärn är öfningsplatsen för skärgårdsflottan. Ville man bedöma flottans duglighet efter det larm, som föres under de tre månadernas tjenstgöring, skulle den ryska marinen vara den förträffligaste, som plöjt hafvets vågor. Den engelske matrosen och soldaten är tyst och kall såväl under öfningsmanövrerna som under en verklig batalj, och den engelske officern utdelar sina befallningar lugn och utan att göra en min. Det ryska sjöfolket deremot, i synnerhet judarne, prata oupphörligt under operationerna och officerarne springa ifrigt fram och tillbaka, likasom ville de öfvertyga sig om att hvarje detalj utföres hastigt och punktligt. Markis Custine — författaren till den bekanta resebeskrifningen om Ryssland och som kom till Ryssland såsom anhängare af enväldet, men reste derifrån full af afsky för detsamma, ehuru han emottogs mycket förekommande vid ryska hofvet — såg sjelf ett linieskepp, som, då det kom tillbaka från en manöver, råkade på en sandbank utanför Kronstadt och blef vrak. Samme