det är kanske hufvudresultatet af året 1848, att denna sjelfkänsla nu är väckt genom medvetandet af den vunna friheten och det väl öfverståndna kriget; hvad vi förr hade blott i minnet af en försvunnen forntid och i förhoppningarne för en oviss framtid, det hafva vi nu i verkligheten: och som ett fantiserande öfver en sådan frihet och ett sådant krig förr säkerligen hos mången förslappat det rätta nationella sjelfmedvetandet, så skall den mäktiga verkligheten för framtiden lyfta nationen till en frisk sjelfkänsla och ett raskt framåtsträfvande. Året 1848 är dock troligtvis blott det första af många rörelseär. Att slå sig i ro vid tanken på den lycka, vi hittills haft, skulle derfore vara mycket oförståndigt. Deremot kan det icke vara annat än nyttigt, om vi redogöra för oss, hvilken ovanlig lycka vi verkligen intill detta ögonblick haft, och med hvilken framgång vi kunna hoppas att komma ur den stora, farliga omhvältningen, när vi blott fortfara att vara eniga och med fasta steg gå framåt. Att det sistförflutna året haft sina skuggpunkter och blottat mindre goda sidor af den danska karakteren (?) kan ingalunda nekas; vi skola i ett följande nummer beröra åtskilligt, som rör detta. Men inskränka vi oss till att betrakta de närvarande resultaterna, då måste de fleste medgifva, att Danmark sedan början af år 1848 gjort större framsteg i frihet och nationalitet, än någon annan europeisk nation.