hvar sina försvarsanstalter och divisioner. Vägen till Petersburg bevakas dessutom af det på tvenne öar liggande fästet Kronslott. Mellan Kronstadt och sydliga kusten är viken utomordentligt grund, så att blott en och det icke serdeles bred väg under Kronstadts murar för till Petersburg. Vägen är utprickad genom på vattenytan flytande, vid hafsbottnen med kedjor fästade tunnor, och upplyses af en 88 fot hög fyrbåk, Tolboken. Vid finska vikens mynning ligger kastellet Gustafsvärn, men den starkaste punkten på kusten är den 3 mil från Helsingfors belägna fästningen Sveaborg, ett namn, vid hvilket för oss svenskar så många sorgliga minnen äro förenade. Midt emot ligger Reval, stationen för 3:dje divisionen. Utom bristen på dugligt manskap och erfarna officerare, gifves det andra omständigheter, som icke tala till ryska flottans fördel. Fartygen äro i allmänhet tungt seglande, ett fel, som i synnerhet vidlåder fregatterna. Engelsmannen Bells skepp Vizen (räfvinnan), förde, såsom förut är nämndt, under flera års tid, vapen och ammunition till Tscherkasserna, utan att det lyckades de talrika ryska örlogsmännen att fånga det. Genom sin chefs till det ytterliga gränsande djerfhet blef det slutligen taget. De ryska galererna och kanonbåtarne utgöra imellertid ett undantag från ofvan anförda regel; de utmärka sig för sina hastiga och raska rörelser. En engelsk sjöofficer, som åsåg en simulaker i finska viken och gifvit en beskrifning om densamma, säger, att intet fartyg visade uthållighet i striden, kanonerna betjenadas långsamt och elden underhölls illa. Stiger man ombord på en rysk örlogsman, förvånas man öfver den snygghet och ordning, som tyckas råda der. Segel och tågvirke äro ovilkorligt de bästa i verlden, fördäck och tacklage hafva det vackraste utseende; proviantmagasinen äro fyllda och öfverallt de mest ändamålsenliga åtgärder träffade. Så tyckes det åtminstone, men illusionen blir snart störd. Det första, man anmärker, är, att utrymmet icke begagnats på det sätt, som erfordras på ett väl ordnadt krigsskepp; de aristokratiska principerna hafva äfven i fråga om detta gjort sig gällande. Kaptenens och de öfrige officerarnes kajutor äro tilltagna i allt för stor skala och innehålla en mängd öfverflödiga möbler och andra saker; en simpel kadett, om han är af aristokratisk börd, medhar ofta egen kock, egna köksredskaper, en eller tvenne softor, fortepiano, kistor och koftertar. Stiger man längre ned, i matrosernas rum o. s. v. försvinner illusionen helt och hållet; man måste tro, att man icke befinner sig på samma skepp. Sedan långa år tyckes smutsen här hafva hopat sig; en verklig koleraluft möter den nyfikne och drifver honom snart tillbaka. Ett annat och dertill stort fel, som vidlåder de ryska örlogsmännen och i synnerhet de större, är deras korta varaktighet. Under det engelska linieskepp oafbrutet användas i 18 å 20 år och de franska på Medelhafvet i medeltal 16 år, kan ett ryskt skepp sällan tjenstgöra längre än 12. Orsaken dertill anses ligga i den ryska ekens till skeppsbyggeri mindre fördelaktiga naturbeskaffenhet; likaledes tillskrifves den det sötaktiga vattnet i finska viken och den stora mängden af borrmaskar uti Svarta hafvet. Hvad ryska eken beträffar, bör orsaken mindre tillskrifvas den, än det sätt, hvarpå den användes. Vill man på landbacken uppföra en god och varaktig byggning, förskaffar man sig väl torkadt timmer, och detta är ännu nödvändigare, då det gäller att bygga ett krigsskepp. Men det är just väl torkadt virke, som saknas på de ryske skeppsvarfven. Förråd af dugligt sådant finnes ofta knappt så stort, att det är tillräckligt till byggandet af ett enda linieskepp. Detta är icke regeringens, utan embetsmännens skuld. Regeringen beviljar de nödiga summorna, för att alltid hafva ett visst förråd af skeppsvirke upplagdt för flottans räkning. Årligen besigtigas detta förråd af personer, som få uppdrag dertill, och allt befinnes då vara godt; understundom faller det kejsaren eller någon annan hög person in att taga det i skärskådande och då är likaledes allt i bästa ordning; men annars och då vir