Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1849, sida 1

Hon är en förebild af kärlek och saktmod,inföll Faskull, mitt hjerta säger mig, att steget ej skall tagas förgäfves. Skrif till henne, bed henne om nåd; jag skall besörja om brefvets framkomst. Var det likgiltighet för lifvet eller något annat; nog af, jag kunde alldeles icke besluta mig att antaga förslaget och bad derför Faskul att icke vidare uppfordra mig dertill; jag ville icke hafva nåd, utan rättvisan att tacka för mitt lif, svarade jag honom. Den gamle upphörde slutligen med sina böner. Det hade dessutom varit försent att följa hans råd; ty redan dagen derpå blef min dödsdom uppläst för mig. Jag afhörde den med yttre lugn, men nekar icke, att den gjorde ett skakande intryck på mig. Om aftonen på samma dag kom Faskul till mig på ovanlig timme. Här, sade han hastigt, -har ni en fil, som skall befria er från edra kedjor. Skynda med arbetet, så mycket ni kan. På klockslaget elfva måste ni vara färdig; alla anstalter till er flykt äro träftade; men ännu i denna natt måste den ega rum; ty i morgon skall ni föras till ett annat fängelse, ur hvilket ingen flykt är möjlig.Så föga värde lifvet hade för mig, var likväl den tanken mig förskräcklig att dö på stupstocken, för en gerning, som jag ej begått. Jag