Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1849, sida 1

Ryska flottan. I allmänhet betraktas främlingar med misstroende i Ryssland, och det lyckas sådane sällan att få närmare kännedom om detta lands inre förhållanden. Bajonetterna äro grundvalen såväl för dess inflytande på verldspolitiken som för despotismens bestånd inne i landet; det är derför icke underligt, om en nästan ogenomtränglig slöja hvilar öfver det ryska militärväsendet, hvilket just genom denna hemlighetsfullhet vunnit i respekt. Det är i synnerhet svårt att kasta en djupare blick in i den ryska krigsflottans mysterier, och detta gäller framför allt de tre divisionerna i Östersjön, hvilka bevakas med den ängsligaste försigtighet. Denna den ryska regeringens försigtighet går så långt, att en främling numera högst sällan kan få en mera betydande plats inom marinen, och att tillochmed kofferdifartyg måste hafva ryska kaptener. Köpmännen och skeppsredarne, som till större delen äro Tyskar, Finnar eller Greker, äro derför nödsakade att på hvarje fartyg hafva en nominalkapten af äkta ryskt blod och en aktiv kapten af någon annan nation. En sådan nominalkapten, som ofta aldrig sett sjön, förrän han blifvit beklädd med denna värdighet, har i allmänhet så liten lön, att han icke kan lefva af den, utan måste tillika göra något nyttigt ombord. Vanligtvis fungera de nationalryske sjökaptenerna såsom skeppskockar och tillbringa den tid, som icke grytan upptager, med att anlita brännvinsflaskan och att sofva. I Ryssland känner man bättre än annorstädes konsten att vända den vackraste sidan utåt; en i nautiken mindre kunnig person, som ser de ståtliga linieskeppen manövrera utanför Kronstadt, får derför vanligtvis mycket höga tankar om ryska flottans förträfflighet. — Folk, som