Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1849, sida 1

— — — — åtminstone alltid till hands, för att försäkra det ingen dör af hunger, och dermed tycker han, att allt är vil beställdt. Vintren är dock i antågande, med sina många, dystra följeslagare af smärtor och lidanden. Men hvad gör väl det, om alla dessa uthungrade varelser sucka efter bröd? De äro endast födde till lifvets olyckor. Må man blott kunna väcka medömkan för en enda: en stackars enka, enka efter en prins, och de stackars prinsarne äro ju så beklagansvärda i dessa bistra tider? ... För att ännu mer mildra deras öde lärer republikens president äfven i går till nationalförsamlingen inlemnat en proposition om upphäfvandet af den lag, som blifvit stadgad dels den 10:de April 1832, dels den 26:te Maj 1848 och hvilken landsförvist den Bourbonska familjen. Under en kammare, så sammansatt som den nuvarande, iär det naturligt att detta straxt går igenom. ilvad derutaf sedermera kommer att ske, får framtiden utvisa. — Allt här i verlden har sina sidor, och äfven denna id måste betraktas från tvenne särskildta häll. Ått Frankrike öppnar portarne för alla sina barn, att landsförvisningssystemet utdör med royautten och att ingen uteslutes från beträdandet af fäderneslandets jord, är ädelt och vackert. Att döma efter det förflutna, bar landsförvisning aldrig varit af någon särdeles nytta. Möjligtvis ökas blott derigenom interesset och medömkan för de proskriberade personerna. Kejsardömet utstötte Bourbonerna. Restaurationen, hvilken, bjelpt af främmande makter, lyckades att sätta sig på spillrorna af detta kejsardöme, afkunnade samma lag öfver det bonapartiska namnet, troende i sin enfald att lika lätt kunna bortvisa frihets-iderna från 1789. Dessa vaknade dock åter upp. 1830 års revolution utbrast; men i stället för republik, för hvilket man kämpade, speltes ett listigt spel, och Ludvig Philip blef konung. Denne var en klok man, men iindock icke tillräckligt klok att draga nytta af sin samlade erfarenhet — för att uppfatta sitt lands fordringar. Han landsförvisade i sin ordning både den äldsta Bourbonska grenen och de kejserliga lemningarne. IIan föll; och den allmänna valrätten återkallade en Bonaparte. — Se der ödets lek!. ... Efter dylika betraktelser är det ej underligt, om man fäster föga afseende vid proskriptionen. I moraliskt afseende skulle ingenting vara vackrare, än att se republiken öppna sin famn för alla sina söner. Endast genom ädelmod är man stor. Det vore en värdig handling af franska republiken. Ipolitiskt afseende frågas dock: skulle det väl vara klokt? För att kunna vara ädelmodig, måste man kunna hysa förtroende, och till hvem eller hvad kan man hysa det i dessa tider? Thronpretendenter göra redan på afstånd tillräckligt ondt. Reaktionen försöker lyfta hufvudet allt högre, och partierna arbeta oafbrutet. Det bästa är, att, oaktadt dessa sednare icke spara hvarken medel eller möda, sönderslita de hvarannan inbördes, under det folket lugnt ser på och ropar Lefve republiken! Den 3:dje Okt. Sinnena hafva i allmänhet varit dystra och nedstämda ända sedan Italiens och Ungerns olyckor. Enthusiasmen för dessa frihetskämpande folk är stark, deltagandet djupt. Hvarje post trån Rom medför nya smärtsamma un— —————-Lr——— . HOoa—m————— —