ledes draga sig tillbaka, efter att hafva i provinserna uträttat detsamma som J uti hufvudstaden, och må en provisorisk regering sammankalla medborgarne för att definitift yttra sig öfver påfvens verldsliga makt och de institutioner, som böra regera nationen. Vi som äro långt borta från Rom, landsflyktige genom ert tillgörande, vi antaga försöket; antagen J det äfven, eller underkasten er att ännu en gång brännmärkas som bedragare. J skolen icke, J kunnen icke låta detta försök ega rum; J veten, att det äfven i denna stund skulle leda till ert eget fällande och omintetgörandet af edra planer. Asyftande att störta republiken i Frankrike och otålige att lära edra soldater att kränka dess fana, kunnen J icke underkasta er faran att se henne höjas i Rom genom folkets röst. Till den grad svaga, att er diplomati är låg, och dock intagne af blygsel öfver den rol J spelen uti Europa, bekymrade för hvad era medborgare tänka, trodden J er förlika den fruktan, som anfäktar er, det mål J fallföljen, och det sken af styrka J eftersträfven, derigenom att J beslöten er för att krossa en liten nyfödd republik; och nu insöfven J er uti en tom illusion, då J tron, att några i Rom daterade dagorder skola smickra er nations fåfänga och krigiska böjelser. Er president behöfver det katholska partiets bifall, och det ingår i edra planer att en dag till er förmån kunna åberopa enherrskareprincipen, såsom helgad genom en religiös institution (påfvedömet). Derföre stannen J uti Rom och skolen stanna der så länge J kunnen, ty J veten väl, att endast främmande trupper kunna hindra en ny revolution. J skolen qvarstanna, förhatliga för begge partierna, släpande er från intrig till intrig, från protokoll till protokoll, lika oförmögne att stäfja presternas reaktionsraseri som folkets missnöje; J skolen förvärra och icke förbättra ställningen, allt mer och mer förveckla den diplomatiska frågan, och, utan att ett enda steg påskynda den politiska, röra upp den religiösa frågan. Europa skall få veta, att J icke allenast ären trolöse, utan äfven Jluglige; det skall få veta, att J hafven släpat Frankrikes vackra namn och edra vapens ära i smutsen; att J hafven både hemligen och uppenbarligen brutit ert program; att J hafven ådragit er folkens förbannelser, utan att erhålla deras förtryckares erkänsla och förtroende. Hvarföre hafva Frankrikes namn och ära blifvit smutsfläckade? Icke endast till följe af orättvisan utaf det syftemål, som fullföljdes, utan äfven till följe af det antagna förfaringssättet; icke endast genom det fräcka våldförandet af det program, som, inskrifvet på nationens fana och upprepadt af alla dess ministrar, innehåller, att Frankrike icke inblandar sig i andra nationers inre angelägenheter och respekterar deras oafhängighet; icke endast genom det fega förtryck, franska vapnen, i förening med de neapolitanska, österrikiska och spanska, utöfvat emot en nästan försvarslös stat, som räknade en vida mindre befolkning än den svagaste af de 4 inkräktkande makterna ; icke endast genom alla löften om frihet, fred, ordning o. s. v. alla samtligen svikna, utan äfven genom de minsta detaljer i företaget. Jag vet intet skifte af nyare historien, med undantag kanhända af Polens delning, uti hvilket inom så kort tid så mänga skändligheter hopats på en nations namn, hvilken ständigt bär ordet frihet på tungan. Liksom om medvetandet af ett sel kommer den som begår detsamma att förlora hvarje känsla af värdighet; och liksom om förmännens förderf inympades på deras underordnade, hafva nästan alla fransmännens handlingar i Rom burit immoralitetens prägel, allt ifrån den första dagen intill den dag då detta skrifves. Och medan en minister i Paris nedlät sig till att i afskristen af de hr Lesseps gifna instruktioner, hvilken nyligen blifvit meddelad statsrådet, inflicka ett uttryck, som förändrar meningen i desamma, såg jag mig i Rom nödsakad att låta arrestera tvenne officerare, som ditkommit som parlamentärer, men, missbrukande vårt öppna förtroende, skaffade sig ritningar öfver våra befästningar. Under det att general Oudinot i Civita Vecchia