Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1849, sida 1

-Åb! hvarför då alldeles icke? sade qvinnan; herr Feszi är ju en så höflig och galant man; ni tror icke, huru rädd han är om er. Under hela natten har han icke fått en blund i sina ögon, af fruktan, att er flykt kunde skada er helsa; väl tio gånger har han redan frågat mig, huru ni befinner er. Den elaka fördom, som ni tyckes hafva fattat mot honom, smärtar honom djupt. Tro mig på mitt ord, herr Feszi är er en upprigtig, tillgifven vän och menar redligt med er.Lemna migl! ropade jag, gripen af det vidriga intryck, som dessa ord, till en af mig så djupt föraktad menniskas fördel, gjorde på mig; rjag reser icke med Feszi.Er motsträfvighet hjelper er icke, fortfor den efterhängsna qvinnan. Om ni icke godvilligt följer mig, skall man bruka våld. Feszi måste föra er till er bestämmelseort; detta är grefvens befallning. Jag fortfor ihärdigt med min vägran. Qvinnan aflägsnade sig slutligen, men återkom efter några ögonblick, i sällskap med en karl. Denne fattade mig under armarne, qvinnan tog mig vid fötterna, och så buro de mig med våld nedför trappan till vagnen. Knappt befann jag mig i den, förrän Feszi, som jag hitintills icke hade bemärkt, sprang efter mig och satte sig på sin