Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1849, sida 1

Röfvaren. (Ungersk novell.) Forts. fr. N:o 235. Ryttarne närmade sig mig; ingen räddning var mera möjlig. Vid facklornas sken igenkände jag Feszi, som åtföljd af flera andra ilat efter mig, när man upptäckte min flykt. Anblicken af bofven, som stegrat mitt elände till sin högsta grad, beröfvade mig helt och hållet medvetandet. När han steg af hästen, för att närma sig mig, såg han mig afdånad vid sina fötter. När jag åter vaknade upp, befann jag mig i den kammare, ur hvilken jag hade flytt. Det var dag, och jag hade knappt öppnat ögonen, förrän värdinnan inträdde och sade mig, att jag skulle stiga upp, emedan det redan var förspändt och man väntade mig. Hvem skall följa mig? frågade jag hastigt. Hvem annan än Feszi, som förde er hit?var svaret. Jag reser icke med Feszi, svarade jag med bestämdhet; egif mig en annan följeslagare! Anblicken af denna menniska skulle döda mig.