Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1849, sida 1

mm oo —— ————— kamp man emot man, utan genom en kamp med bomber och kanoner. J hafven ljugit alla, mina herrar, ifrån den förste ibland er ända ned till den lägste ibland edra agenter, J hafven ljugit för Italien, för nationalförsamlingen, för Frankrike, för Europa, då J, vid flera upprepade tillfällen, allt sedan den första dagen af er brottsliga expedition, hafven slösat löften om beskydd, broderlighet och frihet, hvilka J uti ert innersta fast beslutat att svika. IV. I samråd med Gaöta, Spanien och Österrike, beslutne att störta hvarje tecken till republikansk frihet i Rom, och efter att i edra hemliga kotterier hafva kommit ända derhän att påräkna reaktionens understöd för edra planer i Rom, hafven J tiggt subsidier af nationalförsamlingen, under svekfullt fördöljande af rätta afsigten med expeditionen, såsom de sednare förhandlingarne ligga i dagen. J hafven bedragit kommissionen, som fått sig uppdraget att inhemta upplysningar af er; soldaterne, hvilka i Toulon inbillades, att de fördes emot österrikarne; invånarne i Civita Vecchia, bland hvilka edra soldater landstigit, och som uppbyggdes med tvenne proklamationer, af hvilka den ena upphäfde den andra. Derefter, när affären af den 30 April väckt en allmän förbittring, hafven J ånyo bedragit nationalförsamlingen, då J skickaden hr Lesseps att verkställa dekretet af den 7 Maj, medan J samma dag skrefven till general Oudinot att hålla stånd, tills förstärkningar hunnit anlända. J hafven bedragit sjelfva ert sändebud, då J gåfven honom instruktioner, som bemyndigade honom att förfara enligt nationalförsamlingens afsigt, och icke destomindre ålade honom att handla i samråd med hr Rayneval, som hade rakt motsatta instruktioner; äfven oss hafven J bedragit; med ett ord, J hafven bedragit hela verlden; måhända bedragen J nu päfven sjelf, hvilken J lofvat att obetingadt återgifva hans verldsliga myndighet och hvilken J nu, då J icke veten huru J skolen förskaffa er det af er vanhedrade Frankrikes förlåtelse, skullen vilja påtruga rolen af en konstitutionell prokonsul, beroende af er politik. J hafven dock icke så fint förstått smida edra lögner, att icke ur edra egna ord härflyter för oss en bestämd rättighet till resning, och ett fullständigt ogillande af allt hvad J gjort och ytterligare kunnen göra utan att på lagligt sätt rådfråga det folks vilja, som J förtrycken. Inledningen i er konstitution, 5:te artikeln, ropar till er: Frankrike respekterar främmande vnationaliteter. Det använder aldrig sina trupper emot något folks fribhet. Och under påtryckningen af denna artikel, som J så gerna skullen vilja, men ännu icke vågen sönderrifva, ty J hafven hvarken det medvetande af styrka, som dygden skänker, ej eller stora brottslingars energi, hafven J framstammat ord, som Europa behållit i minnet och som nu martera er själ. Hr Odilon Barrot, samme man, som den 31 Januari 1848 proklamerade hvarje italiensk stats ovilkorliga rätt till frihet och oafhängighet, förklarade i April 1849, för nationalförsamlingens kommission, vatt det icke ingick i styrelsens tanrka att låta Frankrike bidraga till romerska republikens störtande . ... och att den skulle —— —