Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1849, sida 1

nom vår egendomsherres son, den unga grefven, som blott var några år äldre än jag, och hvilken jag kännt såsom gosse. Vid fjorton års ålder bade han rest till skolan i Pressburg och derifrån till Wien, och var nu återkommen till det faderliga huset, för att i förvaltandet af de vidlyftiga egendomarne bistå sin fader, hvars vacklande helsa lät förutse en nära förestående död. Den unga grefven tycktes blifva öfverraskad när han såg mig. Jag var icke fåfäng, men det undgick mig icke, att hans öfverraskning måste tillskrifvas det lyckliga intryck, som mitt yttre gjort på honom. Han förde sig med den honom egna, i den stora verldens cirklar utbildade finhet, syntes vara ganska belåten i vårt sällskap och återvände först om aftonen till slottet. Vid sitt afsked tryckte han min hand med en blick, som antydde mer än vänskap. Jag kan icke säga, att den unge grefven hade gjort ett fördelaktigt intryck på mig; efter mer än tre veckors umgänge, hvarunder jag såg honom dagligen hos oss, var han för mig fullkomligt likgiltig. Han var dock skön och förstod att visa sin person på den fördelaktigaste sidan. Grefven kom, utan att hans åsyn någonsin förorsakade en rörelse i mitt inre; ick, utan att jag saknade honom. ; ;