Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1849, sida 1

— k———7 ——— va ömsesidigt utbyte af meningar, förbigår sillskapet denna del af ämnet; men vill dock ej lemna oanmärkt att sällskapet såsom norm för teckningsbeloppen inom området för sin verksamhet antagit den beräkning: att ägare af under eller till och med 10 st. årsgamla nötkreatur utgifver 2 sk., ifrån 10 till och med 20 st. 4 sk., ifrån 20 till och med 40 st. 8 sk. samt för kreaturs antal derutöfver 12 sk. b:ko, allt för hvarje kreatur tillhörande en och samma gårds ladugård. Herr öfver-direktören och riddaren S. A. Norlings till detta sällskap afgifna sakrika yttrande får jag, å sällskapets vägnar, äran härvid bilägga. Lidköping den 28:de Augusti 1849. På hushållnings-sällskapets vägnar L. W. Kylberg. J. F. Ahlberg. Den ofvan åberopade resumåen af herr öfverdirektören och riddaren Norlings yttrande är af följande lydelse: Den elakartade smittosamma lungsjukdomen är till sitt skaplynne lika lömsk och smygande, som uthållig. — Det synes visserligen, som skulle samma sjukdom på de ställen der den egentligen härjat, för ögonblicket vara i aftagande. — Man bör dock ej förtro sig åt det blott skenbara häri. — Uti Hallands län, der man hoppas undgå vidare förödelse af denna sjukdom i anseende till dess betydliga aftagande, hafva nu mera under sommarmånaderne sex nya ställen blifvit angripne, och i Bjerka, en by i Skåne, der farsoten upphört under en tid af 36 veckor, hafva kreatur ånyo insjuknat — ja, kor, som tillfrisknat, hafva till och med en längre tid derefter framfödt kalfvar, behäftade med samma sjukdom. Det gifves således flere exempel, att lungsjukdomen, sedan den om 3 eller 4 månader synes hafva öfvergifvit ett ställe, åter der inträdt, hvilken förteelse grundas i den omständighet, att boskap gemenligen är mindre känslig och att smittämnet oftast blott angriper den ena af djurets lungor hvarföre de till en tid kunna synas vara friska. Att sjukdomen genom denna sin dolda natur och lättheten af dess spridande vid marknader och under kreaturs transporter, möjligen förr eller sednare kan göra sin rund kring hela riket, är lätt att inse. — Farhåga för en dylik olycka måste göra fosterlandsvännen betänkt på utväg att få sjukdomen på de ställen, der den nu är gängse, alldeles tillintetgjord. Detta ändamål ernås påtagligen genom en mera allmän utslagtning af sjuk eller misstänkt hornboskap. Erfarenheten lärer att i de länder der man gjort försök med botemedel mot lungsjukdom, denna i viss mån väl låtit tygla sig men ej utrotas, emedan smittan utbredt sig så väl under sjukdomens dolda period, hvilken kan fortvara i ner r:dr uppstått. — Smittan har i dess ningar i detta land må anföras flere månader, som under botandet och convalescensen. I Holland t. ex. der kurmethod blifvit använd, har en förlust af nära 10 milliovidare framfart hindrats först genom vidtagen allmän utslagtning; och såsom bevis på sjukdomens härjatt af 54,063 sjuka kreatur dogo eller dödades 40,363 st. — I Tyskland, hvarest botemedel alltid försökes, I I