Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1849, sida 1

Knappt voro skotten lossade, förrän grefven modigt hoppade ur vagnen, kastade sig på en af de fallnes hästar, för att med sabeln i hand, i spetsen för de ännu öfrige åtta husarerna, spränga in på de framträngande röfrarne och sälja sitt lif så dyrt som möjligt. Men hans mod gagnade honom till intet. Tzarko sjelf hade utsett honom till sitt offer; med två väldiga hugg sträckte han honom liflös till jorden. Men härmed var kampen ännu icke slutad. Husarerna trängde med raseri in på röfrarne, när de sågo grefven och flera af sina kamrater falla. En af dem, hvars häst blifvit dödad, hade till skydd för den vanmäktiga grefvinnan ställt sig framför vagnen, fast besluten att försvara henne i lif och död, om röfrarne skulle våga att lägga hand på henne. Tzarko sprängde in på honom. Husaren lade snabbt an karbinen. Skjut, så är du dödens! vrålade Tzarko till honom. Husaren aflossade skottet, men utan att rigta säkert, enär handen darrade vid ljudet af den fruktansvärda stämman. Röfvarehöfdingens kolsvarta Siebenbirgerhingst gjorde en sats och nedstörtade för skottet. Raskt hoppade Tzarko af och trängde med raseri in på husaren, som hade tagit till sabeln och modigt försvarade sin post. Men det var förgäfves. Efter några ögonblick låg han sträckt till jorden.